Sorgegondolen

Som att vara barn och en oerhörd förolämpning

träs över ens huvud som en säck

genom säckens maskor skymtar solen

och man hör körsbärsträden gnola.

Men det hjälper inte, den stora förolämpningen

täcker huvud och torso och knän

och man rör sig sporadiskt

men gläds inte åt våren.

Ja, skimrande mössa drag ner den över ansiktet

stirra genom maskorna.

På fjärden myllrar vattenringarna ljudlöst.

Gröna blad förmörkar jorden.