Paganinikontraktet

105 Vittnet

Saga Bauer lämnar Magdalena Ronander och kliver tillbaka över avspärrningsbanden. De nyfikna har blivit ännu fler, SVT har kommit med en stor skåpbil, en uniformerad polis försöker få folk att flytta på sig för att släppa fram en ambulans.

Saga lämnar allt detta bakom sig, går uppför en plattlagd gång i någons trädgård och förbi ett jasminträd. Hon går allt snabbare och den sista biten till bilen springer hon, rakt över en gräsmatta.

– Flickan, hade Joona plötsligt sagt i telefon. Du måste hitta flickan. Det fanns en flicka hos Axel Riessen. Han kallade henne för Beverly. Prata med Robert, hans bror. Hon kanske är femton år, det måste gå att spåra henne.

– Hur lång tid har jag på mig att få med åklagaren på det här?

– Inte så lång, svarade Joona. Men du hinner.

Medan Saga kör in mot Stockholm ringer hon Robert Riessen men får inget svar. Hon ringer växeln på Rikskriminalen och ber om att få bli kopplad till Joonas assistent, den fylliga kvinnan som vunnit en OS-medalj i simning en gång i tiden och som envisas med sina överdrivet målade naglar och blanka läppstift.

– Anja Larsson, hör hon efter en halv signal.

– Hej, det här är Saga Bauer på Säpo, vi träffades nyss inne hos …

– Jo tack, säger Anja kyligt.

– Jag undrar om du kan hitta en flicka som kanske heter Beverly och …

– Ska jag fakturera Säpo för det?

– Gör vad fan du vill, bara du får fram ett jävla telefonnummer innan …

– Vårda ditt språk, unga dam.

– Glöm att jag frågade.

Saga svär och tutar utdraget på en bil som inte kör trots att trafikljusen skiftat till grönt, och hon ska precis avbryta samtalet när Anja plötsligt talar.

– Hur gammal är hon?

– Kanske femton.

– Det finns inget telefonnummer till Beverly Andersson. Det är möjligt att hon har en telefon utan abonnemang, hon är inte inskriven i något telefonregister … det enda som finns är ett telefonnummer till hennes pappa.

– Okej, jag ringer honom. Kan du sms:a numret?

– Jag har redan gjort det.

– Tack, tack Anja … Ursäkta att jag är lite otålig, jag är bara orolig för Joona, att han ska göra något dumt om han inte får understöd.

– Har du pratat med honom?

– Det var han som bad mig leta efter flickan. Jag har aldrig ens träffat henne, jag vet inte … Han litar på att jag ordnar det här, men jag …

– Ring Beverlys pappa så fortsätter jag att leta, säger Anja och lägger på.

Saga svänger in till vägkanten i Hjorthagen, tar fram numret som Anja skickade henne. Riktnumret 0418 går till Skåne. Kanske Svalöv, tänker hon och låter signalerna gå fram.