Paganinikontraktet

98 Åklagaren

Överåklagare Jens Svanehjälm hälsar lågmält på Saga Bauer, Joona Linna och Carlos Eliasson och sätter sig sedan. Materialet som Anja Larsson skaffat fram ligger på det låga bordet framför honom. Svanehjälm dricker sitt sojakaffe, tittar på den översta bilden och vänder sig sedan till Carlos.

– Jag tror att det blir svårt för er att övertyga mig, säger han.

– Men vi kommer att göra det, ler Joona.

– Make my day, säger åklagaren.

Svanehjälms tunna hals utan synligt adamsäpple och de smala, sluttande axlarna under den välsittande kostymen förstärker intrycket av att han är en pojke som klätt ut sig i vuxenkläder.

– Det är ganska komplicerat, börjar Saga. Vi tror att Axel Riessen på ISP har blivit bortförd och att det hör ihop med allt som hänt de senaste dagarna.

Hon tystnar när Carlos telefon ringer.

– Förlåt, jag trodde att jag hade sagt till att vi inte vill bli störda, säger han, tar telefonen och svarar. Ja, Carlos Eliasson …

Han lyssnar, blir röd om kinderna, mumlar att han förstår, tackar sedan för samtalet och lägger ifrån sig telefonen med en inbunden rörelse.

– Jag ber om ursäkt, säger Carlos.

– Ingen fara, svarar Jens Svanehjälm.

– Jag menar att jag ber om ursäkt för att jag besvärat dig med det här mötet, förklarar Carlos. Det var Axel Riessens sekreterare på ISP som ringde, jag har varit i kontakt med henne under dagen … Och nu hade hon precis talat med Axel Riessen.

– Vad sa hon – var han kidnappad? frågar Svanehjälm leende.

– Han befinner sig på Raphael Guidis båt för att diskutera de sista frågorna rörande utförseltillståndet.

Joona och Saga ger varandra en kort blick.

– Är ni nöjda med det svaret? frågar åklagaren.

– Axel Riessen hade tydligen krävt ett möte med Raphael Guidi, berättar Carlos.

– Han borde ha talat med oss, säger Saga.

– Sekreteraren förklarade att parterna har suttit i möte på båten hela dagen för att reda ut de sista oklarheterna i ett ärende som dragit ut på tiden och Axel Riessen räknade med att faxa underskriften till ISP redan i kväll.

– Utförseltillståndet? frågar Saga och reser sig upp.

– Ja, ler Carlos.

– Vad skulle han göra efter mötet? frågar Joona.

– Han skulle …

Carlos tystnar och tittar förvånat på Joona.

– Hur kunde du veta att han skulle göra någonting efter mötet? frågar han sedan. Sekreteraren sa att Axel Riessen hade tagit ut semester för att segla längs kusten ner till Kaliningrad. Han skulle få låna en Forgus av Raphael Guidi.

– Låter härligt, säger Svanehjälm och reser sig.

– Idioter, fräser Saga och sparkar omkull papperskorgen. Ni fattar väl att han var tvingad att ringa.

– Vi kan väl bete oss som vuxna, muttrar Carlos.

Han reser papperskorgen och plockar upp skräpet som ramlat ut på golvet.

– Vi är klara – eller hur? säger Svanehjälm allvarligt.

– Axel Riessen är fånge på Raphael Guidis båt, säger Joona. Ge oss resurser att hämta honom.

– Jag är kanske en idiot, men jag kan inte hitta ett enda skäl till att vidta några åtgärder överhuvudtaget, säger Jens Svanehjälm och lämnar sedan rummet.

De ser honom stänga dörren efter sig utan brådska.

– Förlåt för att jag flippade ut, säger Saga till Carlos. Men det här stämmer inte, vi tror inte att Axel Riessen skulle skriva på ett utförseltillstånd.

– Saga, jag satte två jurister på det här, förklarar Carlos lugnt. Allt de kunde se var att beredningen av Silencia Defences exportärende är perfekt, granskningen mycket ambitiös och …

– Vi har ju ett fotografi där Palmcrona och Salman träffar Raphael Guidi och Agathe al-Haji för att …

– Jag vet det, avbryter Carlos. Det var svaret på gåtan, nu har vi svaret, men utan bevis kan vi inte gå vidare, vi måste fortfarande bevisa vad vi vet och det räcker inte fotografiet till.

– Så vi ska bara stå och se på medan det här containerfartyget lämnar Sverige trots att vi vet att ammunitionen är på väg till folkmordet i Sudan? frågar Saga upprört.

– Se till att hämta hit Pontus Salman, svarar Carlos. Förmå honom att vittna mot Raphael, lova honom vad som helst, bara han vittnar …

– Men om han inte gör det, om han vägrar? frågar Saga.

– Då finns det ingenting vi kan göra.

– Vi har ett annat vittne, säger Joona.

– Det vittnet träffar jag mycket gärna, säger Carlos skeptiskt.

– Vi måste bara hämta honom innan han hittas drunknad i havet utanför Kaliningrad.

– Du får inte din vilja fram den här gången, Joona.

– Jo.

– Nej.

– Jo, säger Joona hårt.

Carlos tittar på Joona med ledsen blick.

– Vi kommer aldrig att kunna övertyga åklagaren om det här, säger han efter en liten stund. Men eftersom jag inte kan ägna resten av mitt liv åt att sitta här och säga nej när du säger jo så …

Han tystnar, suckar, tänker en stund och fortsätter sedan:

– Så ger jag dig tillåtelse att ensam leta reda på Axel Riessen för att försäkra dig om att han mår bra.

– Joona behöver understöd, säger Saga upprört.

– Det här är ingen polisinsats, det här är bara ett sätt att få Joona att sluta tjata, svarar Carlos och gör en svepande armrörelse.

– Men Joona kommer …

– Jag vill, avbryter Carlos. Jag vill att ni hämtar Pontus Salman i Södertälje, precis som jag har sagt … För om vi kan få fram ett vittnesmål som håller så ser jag till att vi går in med full kraft och plockar in Raphael Guidi en gång för alla.

– Det finns inte tid till det, säger Joona och går fram till dörren.

– Jag kan förhöra Pontus Salman på egen hand, säger Saga.

– Och Joona? Vad ska …

– Jag åker och hälsar på Raphael, säger han och lämnar rummet.