Paganinikontraktet

81 Tyska ambassaden

En uniformerad polis står tio meter framför vägspärren på Sturegatan vid Humlegården när Joona Linna närmar sig med bilen i hög hastighet. Polismannen försöker anvisa honom att svänga runt och ta en annan väg, men Joona fortsätter bara framåt, svänger in till vägkanten och lämnar bilen. Han legitimerar sig hastigt, böjer sig under plastbandet som markerar avspärrningen och börjar sedan springa uppför Humlegårdsgatan mot saluhallen.

Det har bara gått arton minuter sedan han fick samtalet, men skottlossningen är redan över och ambulanser börjar anlända till platsen.

Insatschefen Jenny Göransson tar precis emot en rapport från den avslutade biljakten i Diplomatstaden. Förövaren kan ha tagit sig in i Tysklands ambassad. Saga Bauer står utanför saluhallen och pratar med en kollega som har en filt om axlarna. Saga möter Joonas blick och vinkar åt honom att komma. Han går fram till de båda kvinnorna och nickar mot Saga.

– Jag trodde att jag skulle komma först, säger han.

– Du är för långsam, Joona.

– Ja, svarar han leende.

Kvinnan med filten om axlarna tittar upp på Joona och säger hej.

– Det här är Mira Carlsson på Span, berättar Saga. Hon var en av de absolut första som gick in i saluhallen och hon tror att hon träffade gärningsmannen med ett pistolskott.

– Men du såg inte hans ansikte, konstaterar Joona.

– Nej, svarar Mira.

Joona tittar på saluhallens entré och vänder sig sedan till Saga.

– De sa att alla omkringliggande byggnader skulle säkras, muttrar han.

– Strategerna tyckte nog att avståndet var för stort för att …

– De hade fel, avbryter Joona.

– Ja, svarar Saga med en gest mot saluhallen. Han befann sig bakom gallret i den här porten och han avfyrade ett skott genom hennes fönster.

– Jag hörde det, hon hade tur, säger han lågt.

Området kring den stora entrén till Östermalms saluhall är avspärrat, små skyltar med siffror markerar brottsplatsundersökningens första fynd: ett skoavtryck och en tomhylsa från helmantlad, amerikansk precisionsammunition. Längre in mellan de uppställda dörrarna kan Joona se några tomater som rullat ut på golvet och ett böjt magasin från en svensk automatkarbin 5.

– Stewe Billgren, berättar Saga. Kollegan på span … han som förföljde den misstänkte gärningsmannen till Diplomatstaden hävdar att han såg honom ta sig in genom huvudentrén till Tysklands ambassad.

– Kan han ha sett fel?

– Det är möjligt … Vi är i kontakt med ambassaden och de hävdar att det inte … hon tittar i sin anteckningsbok … de hävdar att det inte har försiggått någon ovanlig aktivitet på området.

– Har du pratat med Billgren?

– Ja.

Saga ger Joona en allvarlig blick:

– Det var en explosion och han hör nästan ingenting, men han är helt säker på vad han såg, han såg tydligt hur gärningsmannen gick in på ambassaden.

– Han kan ha smitit iväg på baksidan.

– Nu har vi i alla fall folk runt hela byggnaden, vi har en helikopter i luften. Vi väntar på besked om att få komma in.

Joona kastar en irriterad blick bortåt saluhallarna:

– Det kan ta tid.

Han tar fram sin mobiltelefon och säger nästan för sig själv:

– Jag pratar med Klara Olofsdotter.

Klara Olofsdotter är chefsåklagare på Internationella åklagarkamrarna. Hon svarar på Joonas andra signal.

– Jag vet att det är du, Joona Linna, säger hon utan att hälsa i luren. Och jag vet vad det handlar om.

– Då vet du säkert också att vi måste komma in, säger Joona i luren.

En sträv ton av hans fruktansvärda envishet klingar igenom i rösten.

– Det är inte så lätt. Det här är jävligt känsligt, om du ursäktar. Jag har talat med ambassadörens sekreterare i telefon, förklarar Klara Olofsdotter. Och hon hävdar att allt är i sin ordning på ambassaden.

– Vi tror att han är därinne, säger Joona envist.

– Men hur skulle han kunna ta sig in på ambassaden?

– Han kan vara tysk medborgare som hävdar rätt till konsulär hjälp, de hade precis öppnat, han kan vara svensk deltidsanställd, ha passerkort eller … någon form av diplomatisk status, kanske immunitet, han kan skyddas av någon, vi vet inte ännu, han är kanske nära släkting till försvarsattachén eller Joachim Rücker.

– Men ni vet ju inte ens hur han ser ut, säger hon. Det finns inga vittnen, hur ska vi kunna gå in på ambassaden utan att veta hur …

– Jag får fram ett vittne, avbryter Joona.

Det blir tyst en liten stund. Joona hör Klara Olofsdotter andas i luren.

– Då ser jag till att ni kommer in, säger hon.