Paganinikontraktet

Epilog

Det är tidig höst i Köpenhamn, luften har hunnit bli hög och kylig när ett diskret sällskap anländer till Glyptoteket i fyra separata limousiner. Männen går uppför trappan, passerar entrén, fortsätter genom den frodiga vinterträdgården under det höga glastaket, går ekande genom stenkorridorer förbi antika skulpturer och in i den pampiga festsalen.

Publiken är redan på plats och Tokyo String Quartet sitter på den låga scenen med sina legendariska Stradivariusinstrument vilande, samma instrument som en gång spelades av Nicolò Paganini själv.

De fyra sista gästerna tar plats kring ett bord i pelargången vid sidan av den övriga publiken. Den yngste av dem är en finlemmad, ljus man vid namn Peter Guidi. Han är nästan bara en pojke, men uttrycken i de övrigas ansikten säger någonting annat, för de ska alldeles snart kyssa hans hand.

Musikerna nickar mot varandra och börjar spela Schuberts stråkkvartett nummer 14. Den inleds med stort patos, en inbromsad känsla, en kraft som hålls tillbaka. En violin svarar smärtsamt och vackert. Musiken drar efter andan en sista gång och sedan flödar den bara fram. Melodin är lycklig, men de röda instrumenten har samtidigt en klang fylld av sorg över fler förlorade själar.

Varje dag tillverkas det trettionio miljoner patroner till olika skjutvapen. Lågt räknat ligger de militära utgifterna i världen på 1226 miljarder dollar om året. Trots att det utan uppehåll produceras enorma mängder krigsmateriel är efterfrågan fortfarande omöjlig att tillgodose. De nio största exportörerna av konventionella vapen i världen är följande: USA, Ryssland, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, Italien, Sverige och Kina.