Paganinikontraktet

43 En klonad dator

Göran Stone ler mot Joona Linna och tar sedan upp ett kuvert ur sin väska, öppnar det och häller ut den rekvirerade nyckeln i sin kupade hand. Saga Bauer står kvar precis utanför hissdörren med nedslagen blick. De befinner sig alla tre utanför Carl Palmcronas våning på Grevgatan 2.

– Våra tekniker kommer i morgon, säger Göran.

– Vet du vilken tid? undrar Joona.

– Vilken tid, Saga? frågar Göran.

– Jag tror att vi …

– Tror? avbryter han. Du ska veta vilken tid.

– Tio, svarar hon lågt.

– Och du sa väl till dem att jag personligen vill att de börjar med IT och telefoni?

– Ja, jag sa att …

Göran tystar henne med en handrörelse när hans telefon ringer, han svarar och tar några steg nedför trappan, ställer sig i nischen mot fönstret med de rödbruna glasrutorna och talar.

Joona vänder sig till Saga och frågar med dämpad röst:

– Är inte du förundersökningsledare?

Saga skakar på huvudet.

– Vad är det som har hänt? frågar han.

– Jag vet inte, svarar hon trött. Det är alltid samma sak, det här är inte ens Görans område, han har aldrig jobbat med kontraterrorism.

– Vad tänker du göra åt det?

– Det finns ingenting att …

Hon tystnar när Göran Stone avslutar sitt samtal och kommer upp till dem igen. Saga håller fram handen för att få nyckeln till Palmcronas dörr.

– Nyckeln, säger hon.

– Va?

– Det är jag som är förundersökningsledare.

– Vad säger du om det? skrattar Göran Stone mot Joona.

– Det är säkert inget fel på dig, Göran, säger Joona. Men jag satt nyligen i ett möte med våra chefer och då accepterade jag att jobba tillsammans med Saga Bauer …

– Hon får följa med, säger han snabbt.

– Som förundersökningsledare, säger Saga.

– Vill ni bli av med mig – eller vad fan handlar det här om? frågar Göran Stone med ett häpet och förorättat leende.

– Du får följa med om du vill, svarar Joona lugnt.

Saga tar nyckeln ur Görans hand.

– Jag ringer Verner, säger han och börjar gå nedför trappan.

De hör hans steg i trapphuset och hur han pratar med chefen i telefon, hur hans röst blir alltmer upprörd och hur han slutligen skriker ”fittstim” så att det ekar.

Saga tvingar bort ett leende, samlar sig och sticker in nyckeln i låset, vrider två varv och öppnar den tunga dörren.

Polisens avspärrning av platsen hävdes sedan misstankarna om brott avskrevs. Förundersökningen lades omedelbart ner när Nils Åhléns obduktionsrapport var färdig: obduktionen hade på varje punkt bekräftat Joona Linnas antagande om hur självmordet gått till. Carl Palmcrona tog sitt eget liv genom att hänga sig i en tvättlina med löpsnara från lampkroken i taket i sitt hem. Brottsplatsundersökningen avbröts och analyserna genomfördes aldrig på proverna som skickats till Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping.

Men nu har det framkommit att dagen innan Carl Palmcrona hittades hängd, skrev Björn Almskog ett brev till honom.

Senare på kvällen mördades Viola Fernandez på Björn Almskogs båt.

Björn är en länk, ett samband mellan de båda dödsfallen. Två dödsfall som hade avskrivits som självmord och olycksfall, helt utan koppling till varandra, om båten hade sjunkit i havet.

Saga och Joona går in i hallen och konstaterar att det inte har kommit någon post. En doft av grön såpa ligger i luften. De fortsätter genom de stora rummen. Solljuset flödar in genom fönstren. Det blänker i det röda plåttaket till huset på andra sidan Grevgatan. Från burspråken kan man blicka ut över Nybrovikens glittrande vatten.

Kriminalteknikernas stegplattor är avlägsnade och golvet under lampkroken i den tomma salongen är våttorkat.

De går sakta över den knakande parketten. Underligt nog dröjer sig inte känslan av självmordet kvar i Palmcronas våning. Denna plats känns inte alls obebodd. Joona och Saga upplever samma sak. De stora, nästan helt omöblerade rummen är fyllda med ett slags ombonad stillhet.

– Hon går fortfarande hit, säger plötsligt Saga.

– Exakt, svarar Joona snabbt och ler sedan. Hushållerskan, hon har varit här och städat, vädrat, burit in posten, bäddat rent och så vidare.

De tänker båda två att det inte är speciellt ovanligt vid ett plötsligt dödsfall. Man förnekar att ens liv har förändrats. Istället för att acceptera det nya upprätthåller man samma beteende som förut.

Det plingar till i dörrklockan. Saga ser lite orolig ut, men följer ändå med Joona ut i hallen.

Ytterdörren öppnas av en man med rakat huvud, klädd i svart, säckig träningsoverall.

– Joona sa åt mig att slänga hamburgaren och komma hit direkt, säger Johan.

– Det här är Johan Jönson på IT, förklarar Joona.

– Joona sörde pil, säger Johan med överdriven finländsk brytning. Vägen svängde, men inte Joona.

– Saga Bauer är kommissarie på Säkerhetspolisen, säger Joona.

– Ska vi snacka eller joppa? frågar Johan Jönson.

– Sluta med det där, säger Saga.

– Vi behöver titta i Palmcronas dator, säger Joona. Hur lång tid tar det?

De börjar gå mot arbetsrummet.

– Kan den komma att användas som bevis? frågar Johan Jönson.

– Ja, svarar Joona.

– Så ni vill att jag klonar datorn? frågar Johan Jönson.

– Hur lång tid tar det? frågar Joona.

– Du hinner dra några vitsar för Säpo, svarar han utan att röra sig ur fläcken.

– Vad är det med dig? säger Saga irriterat.

– Får man fråga om du dejtar någon? frågar Johan Jönson med ett generat leende.

Hon ser honom i ögonen och nickar allvarligt. Han slår ner blicken, mumlar något och försvinner sedan till Carl Palmcronas arbetsrum.

Joona lånar ett par skyddshandskar av Saga, tar på sig dem och tittar igenom posten i facket, men hittar ingenting speciellt. Det är inte mycket, några brev från banken och revisorn, information från Regeringskansliet, provsvar från Sophiahemmets ryggspecialist och protokoll från bostadsrättsföreningens vårstämma.

De återvänder till rummet där musik stod på när Palmcrona hittades död. Joona sätter sig i en av Carl Malmstenssofforna och rör försiktigt handen framför den isblå, tunna strålen från musikanläggningen. Ur högtalarna strömmar plötsligt musik från en enda fiol. En ekvilibrist frammanar en skir melodi i det högsta registret, men med ett temperament som en nervös fågel.

Joona tittar på klockan, lämnar Saga vid musikanläggningen och går ut till arbetsrummet. Johan Jönson är inte där, utan sitter i köket med sin tunna dator framför sig på bordet.

– Gick det bra? frågar Joona.

– Va?

– Kunde du kopiera Palmcronas dator?

– Det är klart – det här är en exakt kloning, svarar han som om han inte riktigt förstod frågan.

Joona går runt bordet och tittar på skärmen.

– Kommer du åt hans mejl?

Johan Jönson öppnar programmet.

– Ta da, säger han.

– Vi går igenom hans korrespondens den senaste veckan, fortsätter Joona.

– Ska vi börja i inkorgen?

– Ja, gör det, gör det.

– Tror du att Saga gillar mig? frågar plötsligt Johan Jönson.

– Nej, svarar Joona.

– Kärlek börjar med bråk.

– Prova att dra henne i flätan, säger Joona och pekar samtidigt på datorns skärm.

Johan Jönson öppnar inkorgen och drar på munnen.

–Jackpot-voitto, säger Johan.

Joona ser tre brev från skunk@hotmail.com.

– Öppna dem, viskar Joona.

Johan Jönson klickar på det första och Björn Almskogs brev fyller i samma ögonblick datorns hela skärm.

– Jesus Christ Superstar, viskar Johan och flyttar sig undan.