Medan Joona Linna går med stora steg mot garaget under Rådhusparken tänker han på Disa och en längtan efter henne väller plötsligt upp inom honom. Han vill röra vid hennes slanka armar, känna doften av det mjuka håret. Han får en underlig ro av att höra henne prata om sina arkeologiska fynd, om benbitar utan kopplingar till brott, rester av människor som levt sina liv för mycket länge sedan.
Joona tänker hastigt att han måste tala med Disa, att han har haft alldeles för mycket att göra för länge nu. Han fortsätter ner till garaget och går mellan de parkerade bilarna när han anar en rörelse bakom en betongpelare. Någon väntar bredvid hans Volvo. En skepnad anas, nästan dold av en skåpbil. Ingenting annat än dånet från de stora fläktarna hörs.
– Det gick snabbt, ropar Joona.
– Teleportering, svarar Pollock.
Joona stannar till, sluter ögonen och trycker ett finger mot tinningen.
– Ont i skallen? frågar Pollock.
– Jag har inte hunnit sova så mycket.
De sätter sig i bilen och stänger dörrarna, Joona vrider tändningsnyckeln, en tango av Astor Piazzolla hörs ur högtalarna. Pollock höjer ljudet en aning: det låter som om två fioler cirklar runt varandra.
– Du vet att du inte har fått informationen från mig, säger Nathan.
– Ja, svarar Joona.
– Jag har precis fått veta att Säpo tänker utnyttja Daniel Marklunds inbrott hos Penelope och göra ett tillslag mot deras lokaler.
– Jag måste prata med honom före det.
– Då har du bråttom, säger Nathan.
Joona backar ut, vänder och kör uppför backen från parkeringsgaraget.
– Hur bråttom? frågar Joona och svänger höger på Kungsholmsgatan.
– Jag tror att de är på väg nu.
– Visa ingången till Brigaden så kan du åka tillbaka till polishuset och låtsas som ingenting, säger Joona.
– Vad har du för plan?
– Plan? frågar Joona på skämt.
Nathan skrattar.
– Nej, men planen är bara att ta reda på vad Daniel Marklund gjorde i Penelopes lägenhet, förklarar Joona. Han kanske vet vad som pågår.
– Men …
– Det är ingen tillfällighet att Brigaden försökte ta sig in i hennes lägenhet just nu, det tror jag inte. Säpo verkar övertygade om att extremvänstern planerar ett attentat, men …
– Det tror de alltid, det är deras jobb att tro det, ler Pollock.
– Jag ska i alla fall prata med Daniel Marklund innan jag släpper det här fallet.
– Men även om du hinner före Säpos pojkar, så är det inte säkert att Brigaden vill prata med dig.