Paganinikontraktet

44 Breven

Joona läser brevet, står sedan stilla en stund, öppnar de båda andra breven, läser dem två gånger och går in till Saga Bauer som fortfarande befinner sig i musikrummet.

– Hittade ni något, frågar hon.

– Ja … den andra juni, börjar Joona. Så tog Carl Palmcronas dator emot ett utpressningsbrev från Björn Almskog via en anonym adress.

– Så allting handlar om utpressning, suckar hon.

– Jag är inte så säker på det, svarar Joona.

Han fortsätter att berätta om Carl Palmcronas sista dagar. Tillsammans med Gerald James på Teknisk-vetenskapliga rådet hade Palmcrona besökt Silencia Defences vapenfabrik i Trollhättan. Med största sannolikhet läste han inte Björn Almskogs brev förrän han kom hem på kvällen eftersom hans svar till utpressaren skickades först 18.25. I detta brev varnar Palmcrona utpressaren för allvarliga konsekvenser. Vid lunchtid nästa dag skickar Palmcrona ett andra brev till utpressaren där han uttrycker fullständig uppgivenhet. Efter detta har han antagligen fäst en snara i taket och bett hushållerskan att lämna honom ifred. När hon har gått sätter han på musik, går in i den lilla salongen, ställer sin väska på högkant, klättrar upp på den, lägger snaran om halsen och välter väskan. Strax efter hans död kommer Björn Almskogs andra brev till Palmcronas server och dagen efter det tredje.

Joona lägger upp de fem breven i rätt ordning på bordet och Saga ställer sig bredvid honom och läser igenom hela korrespondensen.

Det första brevet från Björn Almskog, onsdagen den andra juni, klockan 11.37:

Bäste Carl Palmcrona

Jag skriver till dig för att berätta att jag har kommit i besittning av ett prekärt originalfotografi. På bilden syns du sitta i en privat loge och dricka champagne tillsammans med Raphael Guidi. Eftersom jag har förståelse för att denna dokumentation är besvärande är jag beredd att sälja fotografiet till dig för en miljon kronor. Så snart du satt in den summan på transitkonto 837-9 222701730 kommer bilden skickas till dig och all historik av denna korrespondens raderas.

Mvh från en skunk

Svarsbrev från Carl Palmcrona, onsdagen den andra juni, klockan 18.25:

Jag vet inte vem du är, men en sak vet jag, jag vet att du inte förstår vad du gett dig in på, du har absolut ingen aning.

Så jag varnar dig, det här är mycket allvarligt, och jag vädjar till dig:

Snälla, ge mig fotografiet innan det är för sent.

Nästa svarsbrev från Carl Palmcrona, torsdagen den tredje juni, klockan 14.02:

Nu är det för sent, både du och jag kommer att dö.

Det andra brevet från Björn Almskog, torsdagen den tredje juni, klockan 16.02:

Jag ger mig, jag gör som du säger.

Det tredje brevet från Björn Almskog, fredagen den fjärde juni, klockan 07.45:

Bäste Carl Palmcrona

Jag har skickat fotografiet. Glöm att jag någonsin tog kontakt med dig.

Mvh från en skunk

Efter att ha läst igenom breven två gånger ger Saga Joona en allvarlig blick och säger sedan att brevväxlingen innehåller tragedins hela kärna:

– Björn Almskog vill sälja ett komprometterande fotografi till Palmcrona. Det är uppenbart att Palmcrona tror på att fotografiet existerar och det är uppenbart att innebörden av fotografiet är mycket allvarligare än vad Björn har gissat sig till. Palmcrona varnar Björn, han har inte en tanke på att erbjuda honom pengar, utan verkar tro att själva existensen av fotografiet är farlig för dem båda två.

– Vad händer – tänker du? frågar Joona.

– Palmcrona väntar på ett svar, antingen per mejl eller per post, säger Saga. När svaret inte kommer skickar han sitt andra brev där han förklarar att de kommer att dö, både han och Björn.

– Och sedan hänger han sig, säger Joona.

– När Björn kommer till internetcaféet och läser Palmcronas andra brev, ”Nu är det för sent, både du och jag kommer att dö”, blir han rädd och svarar att han ska göra som Palmcrona säger.

– Utan att veta att Palmcrona redan är död.

– Precis, säger hon. Det är redan för sent och allt han gör efter det är egentligen förgäves …

– Han verkar handla panikartat efter Palmcronas andra brev, säger Joona. Han avbryter alla planer på utpressning, nu vill han bara klara sig undan.

– Men problemet är att fotografiet är fasttejpat på Penelopes glasdörr.

– Inte förrän hon åker till TV-huset för debatten så får han tillfälle att ta bilden, fortsätter Joona. Han väntar utanför, ser Penelope försvinna i en taxi, rusar in, möter den lilla flickan i trappan, skyndar in i lägenheten, sliter åt sig fotografiet från glasdörren, tar tunnelbanan, postar fotografiet till Palmcrona, mejlar honom, åker till sin lägenhet på Pontonjärgatan 47, hämtar packningen, tar bussen till Södermalm och skyndar till båten på Långholmen.

– Så vad får dig att tro att det här är något mer än en vanlig utpressning?

– Björns lägenhet totalförstördes i en brand drygt tre timmar efter det att han lämnat den, säger Joona. Brandteknikerna är övertygade om att det var ett kvarglömt strykjärn i grannlägenheten som orsakade eldsvådan, men …

– Jag har slutat tro på tillfälligheter kring det här fallet, säger Saga.

– Jag också, ler Joona.

De tittar på brevväxlingen igen och Joona pekar på Palmcronas båda brev.

– Palmcrona måste ha varit i kontakt med någon mellan sitt första och andra brev, säger han.

– Det första innehåller en varning, säger Saga. Det andra säger att det är för sent, att de båda två kommer att dö.

– Jag tror att Palmcrona ringer någon när han får utpressningsbrevet, han blir livrädd, men hoppas på att få hjälp, säger Joona. Först när han förstår att det inte finns någon räddning skriver han sitt andra brev där han helt enkelt konstaterar att de kommer att dö.

– Vi sätter någon på att granska hans telefonlistor, säger Saga.

– Erixon håller på med det.

– Vad var det mer?

– Vi måste kolla upp den person som nämns i Björns första brev, säger Joona.

– Raphael Guidi? undrar Saga.

– Känner du till honom?

– Alla kallar honom för Raphael efter ärkeängeln, säger Saga. Han är en italiensk affärsman som syr ihop vapenaffärer i Mellanöstern och Afrika.

– Vapenhandel, säger Joona.

– Raphael har varit verksam i trettio år och byggt upp ett privat imperium, men jag tror inte att han är inblandad. Interpol har aldrig haft någonting på honom, det har funnits misstankar, men inte mer.

– Är det konstigt att Carl Palmcrona träffar Raphael? frågar Joona.

– Tvärtom, svarar hon. Det hör till hans jobb, även om man kan tycka att det är rejält opassande att skåla i champagne.

– Men det är ingenting man tar sitt liv för, ingenting man mördar för, säger Joona.

– Nej, ler hon.

– Fotografiet måste i så fall innehålla någonting mer, någonting farligt.

– Om Björn skickade fotografiet till Palmcrona så borde det ju finnas här i lägenheten, säger Saga.

– Jag tittade igenom posten i facket och …

Han tystnar tvärt och får en blick från Saga.

– Vad är det? Vad tänker du på? frågar hon.

– Det fanns bara personliga brev i facket, ingen reklam, inga räkningar, säger han. Posten är redan sorterad när den hamnar här.