Paganinikontraktet

84 Elden

Karl Mann pratar snabbt i kommunikationsradion och börjar gå mot trapphuset.

– Det brinner på övervåningen, säger han kort.

– Vad är det för omfattning? frågar Joona och håller jämna steg med honom.

– De vet inte ännu, men vi utrymmer ambassaden, det finns elva personer däruppe.

Karl Mann tar en skumsläckare från ett skåp med röd lucka och rycker ut sprinten till säkringen.

– Jag går ut med Penelope, ropar Saga.

– Det är han som har startat branden, säger Penelope. Han kommer att försvinna medan de försöker släcka elden.

Joona följer med de tre militärpoliserna till trapphuset. Deras steg ekar mellan de kala betongväggarna. De springer tysta uppför trapporna och ut i korridoren på plan två. En stark lukt av rök möter dem och grå slöjor rinner fram under taket.

Karl Mann öppnar en dörr och blickar in i ett tomt kontor. Joona öppnar nästa dörr, det finns ingen där heller. De fortsätter framåt.

– Det ser ut att brinna i Schillersalen, det finns ett kök innanför, säger Karl Mann och pekar.

I slutet av korridoren sipprar svart rök ut under dubbeldörrarna i en jämn ström. Röken rinner som grumligt vatten uppför dörrar och väggar och sprider sig under taket.

En kvinna skriker någonstans. Det dånar dovt i huset, som ett åskmuller långt inne i själva konstruktionen. Plötsligt smäller det till bakom dubbeldörrarna, som om en stor glasruta sprack av värmen.

– Vi måste få ut folk, säger Joona. Det är …

Karl Mann tystar Joona med en handrörelse när han blir anropad på sin radio. Han ställer ner pulversläckaren på golvet och svarar, växlar några ord på tyska och vänder sig sedan till gruppen.

– Hör upp, säger han med stadig röst. Övervakningsrummet har upptäckt en svartklädd person på sina monitorer, han befinner sig inne på herrtoaletten och det ligger en pistol i ett handfat.

– Det är han, säger Joona.

Karl Mann anropar bevakningsrummet med lägre röst och förhör sig om personens position på herrtoaletten.

– Två meter till höger om dörren, förklarar Karl Mann. Han blöder kraftigt från axeln, sitter på golvet … men fönstret är öppet, det är möjligt att han ska försöka fly den vägen.

De springer över det bruna skyddspapperet, förbi en målarstege och stannar bakom Karl Mann. Det är påtagligt varmare här och röken böljar i taket som ett lerigt vattendrag. Det knastrar och dånar och känns som om golvet darrar under deras fötter.

– Vad har han för vapen? frågar Joona med dämpad röst.

– De kunde bara se pistolen i handfatet, men inte …

– Fråga om han har ryggsäcken på sig, säger Joona. För han bär med sig …

– Jag leder insatsen, väser Karl Mann.

Karl Mann gör tecken åt en av sina män, de ser snabbt över sina automatkarbiner och följer sedan med honom in i kapprummet. Joona skulle vilja varna dem igen när han ser dem försvinna. Han vet att deras standardmässiga taktik inte fungerar i mötet med problemlösaren. De är bara som flugor som närmar sig en spindel. En efter en kommer de att fastna i nätet.

Joona känner röken svida i ögonen.

En spindel spinner sina nät av två sorters trådar, tänker han. De klibbiga fångsttrådarna och trådarna hon själv klättrar på.

Spindeln minns mönstret och kan därför springa över sitt eget nät utan att fastna.

Joona osäkrar sin Smith & Wesson och följer sedan försiktigt efter militärpoliserna. De har redan formerat sig utanför herrtoalettens dörr. En av dem, med långt blont hår under hjälmen, rycker ut sprinten från en chockgranat. Han öppnar dörren, slänger in granaten tätt över kakelgolvet och stänger sedan snabbt. En dämpad knall hörs och den andre militärpolisen öppnar dörren och riktar sitt vapen in i mörkret. Karl Mann gör en påskyndande rörelse med handen. Utan en sekund av tvekan rusar den blonde polisen in med sin automatkarbin höjd och kolven mot axeln. Det hugger till av oro i Joonas hjärta. Sedan hör han hur den blonde militärpolisen säger något med rädd röst. Den låter nästan barnslig i sin nakenhet. I nästa sekund hörs en kraftig explosion. Militärpolisen slungas ut från toaletten med rök och murbruk yrande kring sig. Dörren slits från gångjärnen. Den andre polisen tappar vapnet, halkar åt sidan och sätter ena knäet i golvet. Tryckvågen får Joona att ta ett steg bakåt. Den blonde militärpolisen ligger på rygg i korridoren. Munnen är öppen och blod syns mellan tänderna. Han är medvetslös och ett stort granatsplitter har trängt in i hans lår. Lysande rött blod pumpas ut i plaskande skvättar på golvet. Joona rusar fram och släpar undan honom en bit, känner värmen över händerna från det framstötande blodet när han gör ett hastigt tryckförband med mannens skärp och en hoprullad skjortärm.

En av männen har sjunkit ihop. Han gråter med rädd och darrande röst.

Två militärpoliser hjälper en gråhårig man genom korridoren, han är sotig i ansiktet och kan knappt gå själv. En kvinna har lindat sin kofta över munnen och skyndar genom gången med skrämda, uppspärrade ögon.

Med pistolen i handen går Karl Mann in på toaletten över det krasande splittret från speglar och kakel. Han hittar problemlösaren liggande på golvet. Mannen lever fortfarande. Benen spritter och armarna famlar vilset. Hakan och stora delar av ansiktet är bortsprängt. Karl Mann blickar runt, ser ståltråden och konstaterar att mannen antagligen hade tänkt göra en fälla, aptera en handgranat, när han överraskades av chockgranaten och tappade sin egen spränggranat.

– Vi evakuerar resten, viskar Karl Mann för sig själv och lämnar toaletten.

Joona torkar blod från händerna, anropar ledningscentralen om ambulans och ser samtidigt Penelope komma ut från trapphuset. Saga följer efter henne genom korridoren. Penelopes ögon ser svarta ut, som om hon gråtit i timmar. Saga försöker lugna henne, hålla henne tillbaka, men hon rycker sig fri.

– Var är han? frågar Penelope med jagad röst. Jag vill se honom.

– Vi måste ut, ropar Joona. Korridoren blir snart övertänd.

Penelope fortsätter förbi Joona, går fram till herrtoaletten och blickar in i det söndersprängda rummet, ser mannen på golvet, den darrande kroppen och det blodiga ansiktet. Hon kvider till, flyttar sig undan, ut i korridoren igen, famlar efter stöd mot väggen, river ner ett inramat brev från förbundskansler Willy Brandt. Det går i golvet och glaset spricker, men förblir stående mot väggen.

Penelope andas mycket snabbt, det vänder sig i magen på henne, hon sväljer och känner hur Saga försöker hålla om henne, få med henne till trapphuset igen.

– Det är inte han, kvider Penelope.

– Vi måste ut, tröstar Saga och leder henne med sig.

Ambulanspersonal med skyddsmasker bär med sig den skadade, blonde militärpolisen. En ny värmeexplosion hörs, som en djup utandning. Glassplitter och träflisor virvlar genom korridoren. En man snubblar fram, halkar omkull och tar sig upp. Rök väller ut genom en öppen dörr. En kraftig man står stilla i korridoren medan blod rinner från hans näsa över skjortbröstet och slipsen. Militärpoliserna skriker åt alla att fortsätta mot nödutgången. Eldsflammor slår ut genom en dörröppning till ett kontor. Skyddspapperet på golvet antänds och vrider sig runt i elden. Två personer springer hukande hand i hand. En kvinna med brinnande sommarklänning skriker och en militärpolis sprutar vitt skum över henne.

Joona hostar av röken, men går ändå in på herrtoaletten och iakttar förödelsen från spränggranaten. Problemlösaren ligger helt stilla nu, ansiktet är provisoriskt ombundet med kompresser och gasbinda. Genom skotthålet i axeln i den svarta jackan pulserar det fram mörkrött blod. Väggskåpet med utrustning för första hjälpen ligger på golvet, plåster och kompresser har fallit ut och blandats med damm och vita kakelskärvor. Väggarna är sotiga och mycket av kaklet har lossnat. Båsen är demolerade, speglarna krossade, vatten rinner ut på golvet från ett trasigt rör.

I ett handfat ligger sju magasin och en pistol av märket Heckler & Koch. Bakom en av toalettstolarna i ett annat bås syns mannens tomma ryggsäck av grovt, svart nylontyg.

Rop, rädda röster och snabba kommandon hörs. Karl Mann kommer med ambulanspersonalen till herrtoaletten.

– Jag vill att någon bevakar honom, säger Joona med en gest mot problemlösaren när ambulanspersonalen lyfter över kroppen på en bår och spänner fast honom.

– Han dör innan ambulansen når sjukhuset, svarar Karl Mann och hostar i handen.

– Jag vill ändå att ni vaktar honom så länge han befinner sig på ambassadens område.

Karl Mann möter Joonas blick och kommenderar sedan snabbt en av sina män att vakta fången och överlämna honom till svensk polis.

Tjock, svart rök bolmar fram i korridoren, det dundrar högt och knastrar. Människor skriker och hostar. Alla skyndar sig hukande ut med rädda ansikten. Karl Mann blir anropad på sin radio och svarar, sätter sig på huk under röken och pratar kort.

– En person fattas fortfarande, borde befinna sig här uppe, säger han och hostar.

Joona tar ett stort steg över dörren som ligger på golvet och går fram till en sluten dörr och lägger handen på handtaget. Ljuset blinkar till och försvinner sedan helt. Bara det flackande skenet från elden glider runt i den rökiga korridoren, gnistor yr ut genom en dörröppning.

Det sprakar och mullrar kraftigt, det smäller och gnisslar som metall som vrids och rivs sönder.

Joona möter Karl Manns blick och gestikulerar åt honom att flytta sig bakåt. Han drar pistolen och öppnar dörren någon centimeter, flyttar sig undan, väntar en stund och blickar sedan in i mörkret.

Han ser ingenting, bara svarta siluetter från kontorsmöbler mot slutna persienner. En svag luftrörelse intill golvet får Joona att flytta sig ur skottlinjen.

– Utrym lokalen, ropar någon bakom honom.

Joona vänder sig runt och ser fyra rökdykare skynda genom korridoren, de sprider sig och avsöker systematiskt rummen.

Innan Joona hinner varna dem riktar en av rökdykarna sin starka ficklampa in i rummet, det blänker till i två ögon och en labrador skäller trött.

– Vi tar över, säger en av männen. Klarar ni er ut på egen hand?

– En person saknas, svarar Karl.

– Var försiktiga, säger Joona och ser den unge rökdykaren i ögonen.

– Kom nu, ropar Karl åt honom.

– Jag ska bara titta på en sak.

Joona hostar, går in på herrtoaletten igen, ser blodet på golvet och väggarna, skyndar fram till ett av båsen och rycker åt sig problemlösarens svarta ryggsäck.