Paganinikontraktet

35 Raderat material

Kriminalkommissarie Joona Linna svänger in på Vattugatan från Brunkebergstorg bakom Stadsteatern, stannar och lämnar bilen, skyndar in genom en anonym metallport och fortsätter med stora steg nedför en sluttande betonggång.

Det är mycket lugnt på Dreambow internetcafé. Golvet är nyskurat, en doft av citron och plast ligger i lokalen. Blanka plexiglasstolar står vid små datorbord. Det enda som rör sig är skärmsläckarnas långsamma mönster.

En mullig man med spetsigt, svart skägg lutar sig mot en hög disk och läppjar kaffe ur en stor mugg som det står ”Lennart betyder lejon” på. Jeansen är säckiga och skosnöret hänger löst kring hans ena Reebok.

– Jag behöver en dator, säger Joona redan innan han hunnit fram.

– Ställ dig sist i kön, skojar mannen och gör en svepande gest över de tomma platserna i lokalen.

– En särskild dator, fortsätter Joona och hans ögon glänser till. En vän till mig var här i fredags och jag vill ha samma dator som han använde.

– Jag vet inte om jag kan lämna ut …

Han tystnar när Joona går ner på ena knäet och knyter hans sko.

– Det är viktigt.

– Jag kollar registret för fredagen, säger mannen medan små, röda fläckar börjar blossa på kinderna. Vad heter han?

– Björn Almskog, svarar Joona och reser sig.

– Det var nummer fem, nere i hörnet, säger han. Jag behöver kika på din legitimation.

Joona ger mannen sin polislegitimation och mannen ser förvirrad ut när han skriver av namn och personnummer i liggaren.

– Du kan börja surfa.

– Tack, säger Joona vänligt och går till datorn.

Han tar upp mobiltelefonen och ringer Johan Jönson, en ung kille på rikskrims avdelning för IT-relaterad brottslighet.

– Vänta lite, hörs en kraxig, halvkvävd röst. Jag har svalt en pappersbit, en trasig pappersnäsduk, jag snöt mig och drog samtidigt in luft för att nysa … nej, jag orkar inte förklara. Vem pratar jag med förresten?

– Joona Linna, kommissarie på rikskrim.

– Å fan, hej Joona, vad kul!

– Du låter redan lite bättre, säger Joona.

– Ja, nu är den nere.

– Jag behöver se vad en kille gjorde med en dator i fredags.

– Say no more!

– Jag har bråttom, jag sitter på ett internetcafé.

– Och har tillgång till själva datorn?

– Den står framför mig.

– Det förenklar saken. Prova att gå in på historik, den är säkert raderad, för man brukar återställa datorerna efter varje användare, men allting brukar finnas kvar på hårddisken, det är bara att … eller egentligen, det allra bästa och snabbaste sättet är förstås att plocka med burken och gå igenom hårddisken via ett program som jag har designat för …

– Möt mig om en kvart i andaktsrummet på Sankt Görans sjukhus, säger Joona och kopplar ur datorn, tar den under armen och börjar gå mot ytterdörren.

Mannen med kaffekoppen tittar häpet på honom och försöker ställa sig i vägen.

– Datorn får inte lämna …

– Den är arresterad, säger Joona vänligt.

– Ja, men vad är den misstänkt för?

Mannen blir stående och tittar på honom med bleka kinder. Joona vinkar med sin fria hand och går ut i solljuset.