Paganinikontraktet

34 Dreambow

I knäet har Erixon en mapp och ett stort kuvert som budats till hans rum på sjukhuset. Han håller en liten surrande handfläkt framför ansiktet medan Joona kör honom i rullstolen genom sjukhuskorridoren.

Hans hälsena är hopsydd och istället för gips är hans fot fixerad i ett slags specialstövel med tårna pekande nedåt. Han hade muttrat att han skulle behöva en tåspetssko till den andra foten också om de ville se Svansjön.

Joona nickar vänligt åt två gamla kvinnor som sitter i en soffa och håller varandras händer. De fnissar, viskar till varandra och vinkar sedan åt honom som skolflickor.

– Samma morgon som de åkte ut med båten, berättar Erixon. Så köpte Björn ett kuvert och två frimärken på Centralen. Han hade ett kvitto från Pressbyrån i plånboken som låg på båten och jag tvingade säkerhetsbolaget att mejla övervakningsfilmen. Det handlar utan tvekan om ett fotografi som du har sagt hela tiden.

– Så han skickar bilden till någon? frågar Joona.

– Det går inte att se vad han skriver på kuvertet.

– Kanske skickar han brevet till sig själv.

– Men hans lägenhet är utbränd, det finns inte ens en dörr, säger Erixon.

– Ring och hör med posten.

Så fort de kommer in i hissen börjar Erixon göra ett slags underliga simrörelser med armarna. Joona tittar på honom med lugn blick och ställer inga frågor.

– Jasmin säger att det är bra för mig, förklarar Erixon.

– Jasmin?

– Min sjukgymnast … hon ser ut som en tårtsmula, men är helt underbart sträng: Håll tyst, sitt rakt, sluta gnäll. Hon kallade mig till och med för tjocksmock, ler Erixon blygt. Vet du hur lång deras utbildning är?

De lämnar hissen och svänger in i ett andaktsrum med ett slätt träkors på ett meterhögt stativ och ett enkelt altare. På väggen sitter en bonad med en Kristusgestalt i ett antal ljusa triangulära färgfält.

Joona går ut i korridoren, öppnar ett förrådsrum och hämtar ett stort ställ med blädderblock och tuschpennor. När han kommer tillbaka till andaktsrummet ser han hur Erixon obekymrat rycker ner bonaden och hänger den över korset som han placerat i ett hörn.

– Vad vi vet är att fotografiet är värt människoliv för någon, säger Joona.

– Ja, men varför?

Erixon sätter upp utskrifter på Björn Almskogs kontoutdrag på väggen med häftstift, listor på alla telefonsamtal, kopior på bussbiljetter, kvitton från deras plånböcker och avskrifter av de röstmeddelanden som lämnats.

– Fotografiet måste avslöja något som någon vill hemlighålla, det måste innehålla viktig information, kanske företagshemligheter, konfidentiellt material, säger Joona och börjar anteckna de olika tiderna på blädderblocket.

– Ja, svarar Erixon.

– Nu ser vi till att hitta fotografiet så att vi får ett slut på det här, säger Joona.

Han tar en tuschpenna och skriver på det stora blocket:

06.40 Penelope hämtas med taxi i sin lägenhet.

06.45 Björn kommer till Penelopes lägenhet.

06.48 Björn lämnar lägenheten med fotografiet.

07.07 Björn skickar fotografiet från Pressbyrån på Centralen.

Erixon rullar fram och tittar på punkterna medan han skalar av papperet och folien kring en chokladbit.

– Penelope Fernandez lämnar tevehuset och ringer Björn fem minuter senare, säger han och pekar på listan med telefonsamtal. Hennes rabattremsa är stämplad klockan 10.30. Lillasyster Viola ringer Penelope 10.45. Då är Penelope antagligen redan tillsammans med Björn i småbåtshamnen på Långholmen.

– Men vad gör Björn?

– Det ska vi ta reda på, säger Erixon nöjt och torkar av fingrarna med en vit näsduk.

Han förflyttar sig utmed väggen och pekar på en av rabattremsorna:

– Björn lämnar Penelopes lägenhet med fotografiet. Han tar omedelbart tunnelbanan och redan klockan 07.07 köper han kuvertet och två frimärken på T-centralen.

– Och postar brevet, säger Joona.

Erixon harklar sig och fortsätter:

– Nästa markör är också en transaktion på hans Visakort, tjugo kronor på Dreambow internetcafé på Vattugatan, klockan 07.35.

– Fem minuter över halv åtta, säger Joona och skriver in händelsen i kronologin.

– Var i söta helvetet ligger nu Vattugatan?

– Det är en ganska liten gata, svarar Joona. Den ligger nere i de gamla Klarakvarteren.

Erixon nickar och fortsätter:

– Jag gissar att Björn Almskog åker vidare på samma biljett till Fridhemsplan. För efter det här har vi ett telefonsamtal från hans fasta telefon, i lägenheten på Pontonjärgatan 47. Det är ett obesvarat samtal till hans pappa, Greger Almskog.

– Vi får prata med pappan om det här.

– Nästa markör är en ny stämpel, klockan 09.00 på rabattremsan. Antagligen tar han fyrans buss från Fridhemsplan till Högalidsgatan på Södermalm och går till båten på Långholmen.

Joona fyller i de sista klockslagen på papperet, flyttar undan det och betraktar förmiddagens schema.

– Björn har bråttom att hämta fotografiet, säger han. Men han vill inte träffa Penelope på morgonen, så han väntar tills hon försvunnit i taxin, rusar sedan in, tar fotografiet från glasdörren, lämnar lägenheten och åker till Pressbyrån på T-centralen.

– Jag vill titta på bevakningskamerornas inspelningar.

– Efter Pressbyrån går Björn till ett internetcafé i närheten, fortsätter Erixon. Han stannar ungefär en halvtimme och sedan åker …

– Där har vi det, avbryter Joona och börjar gå mot dörren.

– Va?

– Både Penelope och Björn har uppkoppling hemma.

– Så varför ett internetcafé? frågar Erixon.

– Jag åker dit, säger Joona och lämnar rummet.