Paganinikontraktet

54 Tävlingen

Penelope och Björn ser på varandra med trötta, allvarliga ögon. Genom den slutna dörren hör de hur Ossian Wallenberg sjunger Vill ni se en stjärna som Zarah Leander medan han möblerar om.

– Vi kan övermanna honom, viskar Penelope.

– Kanske.

– Vi måste försöka.

– Och sedan, vad gör vi sedan? Ska vi tortera honom för att få pinkoden?

– Jag tror att han ger den till oss bara maktförhållandet ändras, säger Penelope.

– Men om han inte gör det?

Hon vinglar till av utmattning när hon går fram till fönstret och börjar lossa på hakarna. Fingrarna är ömma och svaga. Hon stannar till och betraktar sina händer i dagsljuset, ser smutsen under de brutna naglarna, fingrarna, grå av jord och lera, fulla av levrat blod från olika sår.

– Vi får ingen hjälp här, vi måste fortsätta, säger hon. Om vi letar oss längre upp längs stranden så …

Hon tystnar och tittar på Björn som sitter hopsjunken på sängkanten i sin blå skinnkavaj.

– Bra, säger han tyst. Gör det.

– Jag lämnar inte dig.

– Fast jag kan inte, Penny, säger han utan att titta på henne. Mina fötter, jag kommer inte kunna springa, jag kan kanske gå en halvtimme, men såren, det blöder fortfarande.

– Jag hjälper dig.

– Det kanske inte finns fler telefoner på ön, det vet vi inte, vi har ingen aning.

– Jag tänker inte vara med i hans äckliga …

– Penny, vi … vi måste prata med polisen, vi måste få låna hans telefon.

Med ett stort leende slår Ossian upp dörren. Han är klädd i en leopardmönstrad kavaj och leopardmönstrat höftskynke. Med sirliga rörelser visar han fram dem till den väldiga soffan. Gardinerna är fördragna och han har skjutit bort möblerna mot väggarna så att han kan röra sig fritt i rummet. Ossian går in i skenet framför de båda golvlamporna, stannar och vänder sig om.

– Kära fredagsfirare, tiden går fort när man har roligt, säger han och blinkar med ena ögat. Vi har redan kommit fram till ”Tävlingen” och välkomnar här kvällens tevekändis. En skitig kommunist och hennes minderåriga älskare. Ett riktigt omaka par, om ni frågar mig. En hagga och en ung man med välsvarvad torso.

Ossian skrattar och spänner musklerna mot den inbillade kameran.

– Kom igen nu! ropar Ossian och joggar på stället. Uppåt väggarna! Är alla beredda med knapparna? Jag ger er … ”Sanning och konsekvens”! Ossian Wallenberg utmanar – Haggan och Snyggingen!

Ossian lägger en tom vinflaska på golvet och snurrar den. Den spinner några varv innan den stannar med flaskhalsen pekande på Björn.

– Snyggingen! ropar Ossian leende. Snyggingen är första man till rakning! Här kommer frågan. Är du beredd på sanningen och ingenting annat än sanningen?

– Absolut, suckar Björn.

En svettdroppe faller från Ossians nästipp när han öppnar ett kuvert och läser högt:

– Vem tänker du på när du ligger med Haggan?

– Roligt, mumlar Penelope.

– Får jag telefonen om jag svarar? frågar Björn samlat.

Ossian plutar barnsligt med munnen och skakar på huvudet.

– Nej, men om publiken tror på ditt svar så får du första siffran i pinkoden.

– Och om jag väljer konsekvens?

– Då tävlar du mot mig och publiken gör sitt val, säger Ossian. Men tiden går, tick, tack, tick, tack. Fem, fyra, tre, två …

Penelope tittar på Björn i det starka lampskenet, hans smutsiga ansikte, skäggstubben och det stripiga håret. Han är svart i näsborrarna av torkat blod och ögonen är trötta och rödsprängda.

– Jag tänker på Penelope när vi har sex, svarar Björn lågt.

Ossian buar, gör en äcklad min och joggar fram i ljuset.

– Sanning skulle det vara, skriker han. Det här är inte ens i närheten. Ingen i publiken tror på att du tänker på Haggan när du ligger med henne. Det blir ett, två, tre minuspoäng till Snyggingen.

Han snurrar flaskan igen, den stannar nästan direkt och den här gången är flaskhalsen riktad mot Penelope.

– Aj aj aj, ropar Ossian. En specialare! Och vad betyder det då? Just det! Konsekvens direkt! Ingen mosbricka med grillkrydda. Gå direkt till gå! Jag öppnar luckan och hör vad flodhästen viskar.

Ossian tar upp en liten flodhäst av mörkt, lackat trä från bordet, håller den mot örat, lyssnar och nickar.

– Du menar Haggan? frågar han och lyssnar igen. Jag förstår, herr flodhäst. Ja. Tack så mycket då.

Ossian ställer försiktigt ner flodhästen och vänder sig med ett leende mot Penelope.

– Haggan ska tävla mot Ossian! Och grenen är striptease! Kan du tända publiken bättre än Ossian får du alla siffrorna i pinkoden – annars måste Snyggingen sparka dig i arslet så hårt han kan.

Ossian hoppar jämfota fram till musikanläggningen, trycker på en knapp och efter en liten stund hörs Teach Me Tiger.

– Jag förlorade den här tävlingen mot Loa Falkman en gång, teaterviskar Ossian medan han gungar på höfterna i takt med musiken.

Penelope reser sig från soffan, tar ett steg fram och blir sedan stående i sina seglarstövlar, kritstrecksrandiga kostymbyxor och den stora, stickade tröjan.

– Du vill att jag ska ta av mig kläderna? frågar hon. Är det vad allting handlar om? Att få se mig naken?

Ossian slutar sjunga, stannar till, får ett besviket drag över munnen och ser kyligt på henne innan han svarar.

– Vore jag intresserad av att se en flyktinghoras lilla fitta så skulle jag beställa en på internet.

– Så vad fan är du intresserad av?

Ossian ger henne en hård örfil. Hon vinglar till, håller på att falla, men behåller balansen.

– Du ska vara artig mot mig, säger han allvarligt.

– Okej, mumlar hon.

Ett småleende rycker i hans mungipor innan han förklarar:

– Jag är en person som tävlar mot tevekändisar … och dig har jag sett innan jag hunnit byta kanal.

Hon tittar på hans rödbrusiga, uppjagade ansikte.

– Du kommer inte att ge oss telefonen – eller hur?

– Jag lovar, regler är regler, ni får den, bara jag får det jag vill ha, svarar han snabbt.

– Du vet att vi befinner oss i en nödsituation och det utnyttjar du för …

– Ja, det gör jag, skriker han.

– Okej, vad fan, då säger vi det, vi strippar lite och sedan får jag telefonen.

Hon vänder ryggen mot Ossian, drar av sig tröjan och T-shirten. I det starka ljuset lyser skrapsåren över skulderbladen och höften, blåmärken och smuts. Hon vänder sig runt och döljer brösten med sina båda händer.

Björn klappar i händerna och visslar med ledsen blick. Ossian är svettig i ansiktet, han tittar till på Penelope och ställer sig sedan i lampskenet framför Björn. Han rullar med höfterna och drar plötsligt av sig höftskynket, snurrar det runt, låter det gå mellan benen och slänger det sedan på Björn.

Ossian pussar mot honom och gör en gest om att de ska höras på telefon.

Björn klappar i händerna igen, visslar högre, fortsätter att klappa och ser samtidigt hur Penelope tar spiskroken av gjutjärn från stället vid kaminen.

Askskyffeln kommer i gungning och klingar svagt mot den stora tången.

Ossian dansar skuttande i sina guldglittrande paljettkalsonger.

Penelope håller spiskroken med båda händerna och närmar sig Ossian bakifrån. Han rullar med höfterna framför Björn.

– Ner på knä, viskar han mot Björn. Gå ner, gå ner Snygging!

Penelope höjer det tunga redskapet och slår honom över låret, så hårt hon kan. Det smackar till och Ossian faller omkull och skriker rakt ut. Han håller sig om låret, vrider sig runt i smärta och vrålar brölande. Penelope fortsätter rakt fram till musikanläggningen, slår sönder den med fyra tunga slag, tills det äntligen blir tyst.

Ossian ligger nu stilla, han andas mycket snabbt och kvider. Hon går fram till honom och han tittar upp på henne med rädda ögon. Hon står där en stund. Den tunga spiskroken av gjutjärn gungar långsamt i hennes högra hand.

– Herr flodhäst viskade att du ska ge mig telefonen och pinkoden, säger hon lugnt.