Paganinikontraktet

51 Den som vinner

Penelope drar efter andan. En man står i dörröppningen till sovrummet. Björn letar efter något att försvara sig med, ett tillhygge.

– Och vad fan gör ni? frågar mannen med hes röst.

Penelope förstår att han inte är deras förföljare, utan antagligen husets ägare. Det här är en kortväxt man, bred och lätt korpulent. Hans ansikte är på något sätt bekant, som om hon hade känt honom för många år sedan.

– Knarkare? frågar han intresserat.

Plötsligt förstår hon vem han är. De har brutit sig in hos Ossian Wallenberg. Han var en folkkär programledare för tio år sedan. Det rörde sig om lättsam teveunderhållning under veckosluten – Guldfredag, Uppåt väggarna, Lejonkväll. Ossian Wallenberg brukade ha tävlingar, priser bakom glittriga luckor och inbjudna gäster. Varje Guldfredag slutade på samma sätt – att Ossian skulle lyfta sin gäst. Leende och röd i ansikte. Penelope minns hur hon som barn hade sett honom lyfta moder Teresa. Den spröda, gamla kvinnan hade sett fullständigt skräckslagen ut. Ossian Wallenberg var känd för sitt gyllene hår, sina extravaganta kläder, men också för sin utstuderade elakhet.

– Vi har varit med om en olycka, säger Björn. Och behöver komma i kontakt med polisen.

– Jaha, säger Ossian likgiltigt. Jag har tyvärr bara en mobiltelefon.

– Vi måste låna den, det är bråttom.

Ossian tar fram sin telefon, tittar på den och stänger sedan av den.

– Vad gör du? frågar Penelope.

– Jag gör vad fan jag vill, svarar han.

– Fast vi behöver verkligen låna din telefon, säger hon.

– Då måste ni ha min pinkod, ler Ossian.

– Vad håller du på med?

Han lutar sig mot dörrposten och betraktar dem en stund.

– Tänk att några knarkare har hittat hit, till lilla mig.

– Vi är inga …

– Vem bryr sig, avbryter Ossian.

– Vi skiter i det här, säger Penelope till Björn.

Hon vill gå, men Björn ser mycket trött ut, han är blek om kinderna och läpparna, stöder sig mot väggen med handen.

– Vi är ledsna för att vi tog oss in i ditt hus, säger Björn. Och vi kommer att betala för det vi har tagit, men just nu måste vi låna din telefon, det här är en akut situation och …

– Och vad heter du? avbryter Ossian leende.

– Björn.

– Du är fin i kavajen, Björn, men såg du inte slipsen? Det finns en slips som hör till.

Ossian går fram till garderoben och tar fram en blå skinnslips i samma nyans som kavajen och knyter den sakta om Björns hals.

– Ring polisen själv, säger Penelope. Säg att du har tagit två inbrottstjuvar på bar gärning.

– Inte kul, svarar Ossian trumpet.

– Vad vill du egentligen? frågar hon sammanbitet.

Han tar några steg bakåt och granskar sina inkräktare.

– Jag tycker inte om henne, säger Ossian till Björn. Men du är stilig och du klär i min kavaj. Hon kan ha den fula tröjan på sig. Eller hur? Som ugglan Helge. Hon ser inte svensk ut, hon ser ut som …

– Sluta nu, säger Björn.

Ossian går fram med en arg min och slår med knytnäven i luften framför Björns ansikte.

– Jag vet vem du är, säger Penelope.

– Bra, säger Ossian småleende.

Björn tittar undrande på henne och sedan på mannen. Penelope mår illa och sätter sig på sängen och försöker andas lugnt.

– Vänta, säger Ossian. Du också … jag har sett dig på teve, jag känner igen dig.

– Jag har varit med i några tevedebatter …

– Och nu är du död, säger han leende.

Hela hennes kropp blir spänd och vaksam vid de märkliga orden. Hon försöker förstå vad han menar och hon söker med blicken efter en flyktväg. Björn står mot väggen och sjunker ner på golvet. Han är alldeles blek i ansiktet, får inte fram ett ord.

– Om du inte vill hjälpa oss, säger Penelope. Så frågar vi någon annan som …

– Jag vill, det är klart att jag vill, avbryter han.

Ossian går ut i hallen, kommer tillbaka med en plastkasse, tar upp en limpa cigaretter och en kvällstidning. Han slänger tidningen på sängen och går ut med kassen och cigaretterna till köket. På framsidan av tidningen ser Penelope en bild på sig själv, en större bild på Viola och en bild på Björn. Över Violas bild står det ”död” och över de två andra står det ”försvunnen”.

Båtdrama – tre befaras döda, lyder rubriken.

Penelope tänker på sin mamma, ser henne för sig, fruktansvärt rädd, söndergråten. Alldeles stilla, med armarna om sig själv, som i fängelset.

Golvet knakar och Ossian Wallenberg kommer in i sovrummet igen.

– Vi tävlar, säger han ivrigt.

– Vad menar du …

– Fan, vad jag känner för en tävling!

– Tävling? frågar Björn med ett osäkert leende.

– Vet du inte vad en tävling är?

– Jo, men …

Penelope tittar på Ossian och inser hur sårbara de är så länge ingen vet att de lever, så länge ingen vet vad det är som har hänt. Han skulle kunna döda dem eftersom alla redan tror att de är döda.

– Han vill pröva sin makt över oss, säger Penelope.

– Ger du oss telefonen och pinkoden om vi är med? frågar Björn.

– Om ni vinner, svarar Ossian och ser på dem med glittrande ögon.

– Och om vi förlorar? frågar Penelope.