Paganinikontraktet

2 Förföljaren

Penelope står på styrplatsen med en luftig blå sarong om höfterna och en vit bikiniöverdel med ett peacetecken över höger bröst. Sommarljuset flödar över henne genom vindrutan. Försiktigt rundar hon Kungshamns fyr och manövrerar sedan den stora motorbåten in i det smala sundet.

Hennes lillasyster Viola reser sig från den rosa solstolen på akterdäck. Den senaste timmen har hon suttit med Björns cowboyhatt på huvudet och enorma spegelglasögon och rökt en joint med sömniga rörelser.

Viola gör fem slappa försök att plocka upp tändsticksasken från durken med tårna innan hon ger upp. Penelope kan inte låta bli att le. Viola kommer in genom glasdörren till salongen och frågar om hon ska ta över.

– Annars går jag ner och fixar en margarita, säger hon och fortsätter nedför trappan.

På fördäck ligger Björn på ett badlakan med pocketutgåvan av Ovidius Metamorfoser som huvudkudde.

Penelope ser att räcket vid hans fötter är rostigt i fästet. Björn fick båten av sin far när han fyllde tjugo, men har inte haft råd att underhålla den. Den stora fritidsbåten är den enda present han någonsin fått av sin pappa, förutom en resa. När pappan fyllde femtio år bjöd han ner Björn och Penelope till ett av sina finaste stjärnhotell, Kamaya Resort på Kenyas östkust. Penelope stod bara ut på hotellet i två dagar innan hon reste till flyktinglägret i Kubbum i Darfur i södra Sudan, där den franska hjälpgruppen Action Contre la Faim befann sig.

Penelope sänker marschfarten från åtta till fem knop när de närmar sig Skurusundsbron. Ingenting hörs av den täta trafiken högt däruppe. De glider precis in i det skuggiga vattnet när hon ser en svart gummibåt intill fundamentet av betong. Båten är av samma slag som militärens kustjägare använder. En RIB med ett skrov av glasfiber och mycket kraftiga motorer.

Penelope har nästan passerat under bron när hon upptäcker att det sitter någon i båten. En man hukar i dunklet med ryggen vänd mot henne. Hon vet inte varför hennes puls stegras vid den plötsliga åsynen av honom. Det är någonting med hans nacke och de svarta kläderna. Hon känner sig iakttagen trots att han sitter bortvänd.

När hon kommer ut i solskenet igen ryser hon över hela kroppen och huden på armarna förblir knottrig en lång stund.

Hon ökar farten till femton knop när hon har passerat Duvnäs. De båda inombordsmotorerna mullrar, vattnet skummar bakom dem och båten skjuter fart över den släta vattenytan.

Penelopes telefon ringer. Hon ser att det är hennes mammas nummer. Kanske såg hon debatten på teve. Penelope tänker hastigt att mamman ringer för att säga att hon var fin och duktig, men vet att det bara är en fantasi.

– Hej mamma, svarar Penelope.

– Aj, viskar mamman.

– Vad händer?

– Ryggen … jag måste iväg till naprapaten, säger Claudia och det låter som om hon fyller ett glas med kranvatten. Men jag ville bara höra om Viola har pratat med dig.

– Hon är med på båten, svarar Penelope och hör mamman dricka.

– Hon är med, vad skönt … jag tänkte att det skulle vara bra för henne.

– Det är säkert bra för henne, säger Penelope dämpat.

– Vad ska ni äta?

– I kväll blir det inlagd sill, potatis, ägg …

– Hon tycker inte om sill.

– Mamma, Viola ringde mig för …

– Jag vet att du inte hade räknat med att hon skulle följa med, avbryter Claudia. Det är ju därför jag frågar.

– Jag har gjort lite köttbullar, säger Penelope tålmodigt.

– Så att det räcker åt alla? frågar mamman.

– Räcker? Det beror på …

Hon tystnar och stirrar ut mot det glänsande vattnet.

– Jag kan avstå mina, säger Penelope samlat.

– Om det inte räcker, säger mamman. Det är bara det jag menar.

– Jag förstår det, säger hon lågt.

– Ska det vara synd om dig nu? frågar mamman med återhållen irritation.

– Det är bara att … Viola är faktiskt vuxen och …

– Nu blir jag besviken på dig.

– Förlåt.

– Du brukar äta mina köttbullar på jul och midsommar och …

– Jag behöver inte göra det, säger Penelope snabbt.

– Bra, säger mamman tvärt. Då säger vi det.

– Jag menar bara att …

– Du kommer inte hit på midsommar, avbryter mamman med upprörd röst.

– Men mamma, varför måste du …

Det klickar till när mamman lägger på. Penelope tystnar omedelbart och känner frustrationen darra inombords, tittar på telefonen och stänger sedan av den.

Båten färdas långsamt över den gröna speglingen från grönskande sluttningar. Trappan från pentryt knarrar och efter en liten stund vinglar Viola upp med margaritaglaset i handen.

– Var det mamma?

– Ja.

– Är hon rädd för att jag inte får någon mat? frågar Viola leende.

– Det finns mat, svarar Penelope.

– Mamma tror inte att jag kan ta hand om mig själv.

– Hon är bara orolig, svarar Penelope.

– Hon oroar sig aldrig för dig, säger Viola.

– Jag klarar mig.

Viola smakar på drinken och blickar ut genom vindrutan.

– Jag såg debatten på teve, säger hon.

– I morse? När jag mötte Pontus Salman?

– Nej, det var … förra veckan, säger hon. Du pratade med en arrogant man som … han hade ett fint namn och …

– Palmcrona, säger Penelope.

– Precis, Palmcrona …

– Jag blev arg, fick röda kinder och tårar i ögonen, ville recitera Bob Dylans Masters of War eller bara springa ut och slå igen dörren.

Viola tittar till när Penelope sträcker på sig och öppnar takfönstret.

– Jag trodde inte att du rakade dig under armarna, säger hon lättsamt.

– Nej, fast jag har varit så mycket i media att …

– Fåfängan slog till, skojar Viola.

– Jag ville inte bli avfärdad som rättshaverist bara för lite hår under armarna.

– Hur går det med bikinilinjen?

– Sådär …

Penelope lyfter på sarongen och Viola gapskrattar.

– Björn gillar det, ler Penelope.

– Han kan ju knappast säga någonting med sina dreads.

– Men du rakar dig överallt som man ska, säger Penelope med skärpa i rösten. För dina gifta gubbar och idioter med stora muskler och …

– Jag vet att jag har dåligt omdöme, avbryter Viola.

– Det har du ju inte annars.

– Fast jag har aldrig gjort någonting ordentligt.

– Du borde bara hyfsa till dina betyg och …

Viola rycker på axlarna:

– Jag skrev faktiskt högskoleprovet.

De plöjer mjukt fram över det genomskinliga vattnet, måsar följer på hög höjd efter båten.

– Hur gick det? frågar Penelope till slut.

– Jag tyckte att det var lätt, säger Viola och slickar salt från glasets kant.

– Så det gick bra, ler Penelope.

Viola nickar och ställer ifrån sig glaset.

– Hur bra? frågar Penelope och stöter till henne i sidan.

– Maxpoäng, säger Viola med nedslagen blick.

Penelope skriker till av glädje och kramar sin syster hårt.

– Fattar du vad det här betyder? ropar Penelope uppjagat. Du kan utbilda dig till vad du vill, gå på vilket universitet som helst, det är bara att välja mellan handelshögskolan, läkarlinjen, journalisthögskolan.

Systern skrattar med röda kinder och Penelope kramar henne igen så att hon tappar hatten. Hon stryker Viola över huvudet, ordnar hennes hår som hon alltid gjorde när de var små, tar hårklämman med fredsduvan från sitt eget hår och fäster den i systerns, tittar på henne och ler nöjt.