Paganinikontraktet

67 Dit pengarna flyter

Stämningen på polishuset är mycket uppjagad, nästan hätsk. Man jämför händelserna med polismorden i Malexander 1999 och Josef Eks bestialitet förrförra året. Tidningarna skriver om dramat i skärgården, de kallar förövaren för polisslaktaren, journalisterna spekulerar och pressar sina källor inom poliskåren på information.

Joona Linna och Saga Bauer ska ha en dragning för rikskriminalchefen Carlos Eliasson, säpochefen Verner Zandén, kriminalkommissarie Petter Näslund, den operativa chefen Benny Rubin samt Nathan Pollock och Tommy Kofoed från Riksmordskommissionen.

De går genom korridoren, pratar om Penelope Fernandez möjlighet att hjälpa dem att komma vidare.

– Jag tror att hon kommer att tala snart, säger Joona.

– Det är inte säkert, hon kan lika gärna sluta sig totalt, svarar Saga.

Anja Larsson har tagit ett steg ut från sitt rum, står i korridoren och tittar på Joona och Saga med olycklig blick. När Joona ser henne ler han stort och vinkar, men han hinner inte se att hon formar ett hjärta med sina tummar och pekfingrar mot honom innan han går in i konferensrummet.

De stänger dörren, sätter sig och hälsar lågmält på dem som redan tagit plats kring bordet.

– Jag vill börja med att säga att alla misstankar om vänsterextremistiska attentat är avskrivna, inleder Saga.

Verner viskar något till Nathan Pollock.

– Eller hur? säger Saga med höjd röst.

Verner tittar upp och nickar.

– Ja, det stämmer, säger han och harklar sig.

– Ta det från början, säger Carlos till Saga.

– Ja … Penelope Fernandez är fredsaktivist och ordförande för Svenska freds- och skiljedomsföreningen, fortsätter Saga sin dragning. Hon har en långvarig relation med Björn Almskog, som är bartender på klubb Debaser på Medborgarplatsen. Hon bor på Sankt Paulsgatan 3 och han bor på Pontonjärgatan 47. Penelope Fernandez har ett fotografi uppsatt med tejp på glasdörren mellan vardagsrummet och hallen.

Via sin dator projicerar Saga Bauer en kopia av bilden på filmduken som täcker rummets ena vägg.

– Fotografiet togs våren 2008 i Frankfurt, berättar hon.

– Palmcrona känner vi igen, säger Carlos.

– Ja, precis, säger Saga och fortsätter sedan att peka ut personerna i logen. Det här är Pontus Salman, direktör för vapentillverkaren Silencia Defence. Och personen här är ingen mindre än Raphael Guidi. Han är en känd vapenhandlare, har varit med länge … kallas för Ärkeängeln i branschen och arrangerar affärer främst i Afrika och Mellanöstern.

– Och damen har de till kaffet? undrar Benny Rubin.

– Hon heter Agathe al-Haji, säger Saga utan att le. Hon är militär rådgivare i Sudans regering och mycket nära knuten till president Omar al-Bashir.

Benny slår sin handflata hårt i bordsskivan och visar tänderna när han får en irriterad blick från Pollock.

– Är detta det vanliga förfarandet? frågar Carlos. Att man träffas så här?

– Ja, det skulle jag tro, svarar Saga. Mötet på bilden gällde en stor leverans licenstillverkad ammunition till Sudans armé. Affären bedömdes som säkerhetspolitiskt relevant och hade utan tvekan genomförts om inte internationella brottmålsdomstolen i Haag hade utfärdat en häktningsorder på president al-Bashir.

– Det var 2009 – eller hur? frågar Pollock.

– Gick mig förbi, säger Carlos.

– Det skrevs inte speciellt mycket om det, säger Saga. Men presidenten begärdes häktad för direkt inblandning i tortyr, våldtäkt och folkmord i Darfur.

– Så det blev ingen affär, konstaterar Carlos.

– Nej, svarar hon.

– Och fotografiet? Vad var det med det? Ingenting? frågar Verner.

– Penelope Fernandez verkar inte tycka att det är farligt eftersom hon har det uppsatt på sin dörr, säger Saga.

– Och samtidigt är det inte oviktigt – eftersom hon har det framme, påpekar Carlos.

– Vi vet inte, kanske fungerar det bara som en påminnelse om hur världen ser ut, spekulerar Saga. Att längst ner finns det några stycken som kämpar för fred och längst upp skålar de mäktiga i champagne.

– Vi hoppas på att kunna höra Penelope Fernandez snart, men vi är ganska säkra på att Björn Almskog går bakom ryggen på henne, fortsätter Joona. Kanske vet han mer om fotografiet än Penelope, kanske chansar han bara, men den andra juni använder Björn en anonym mejladress på ett internetcafé och skriver ett utpressningsbrev till Carl Palmcrona. Brevet är inledningen på en kort korrespondens: Björn skriver att han förstår att fotografiet är besvärande för Palmcrona och att han är beredd att sälja det för en miljon kronor.

– Klassisk utpressning, mumlar Pollock.

– Björn använder ordet besvärande om fotografiet, fortsätter Saga, vilket får oss att tvivla på att han förstår hur allvarligt Palmcrona kommer att uppfatta det hela.

– Björn tror att han har kontroll över situationen, säger Joona. Så han blir rejält förvånad när han läser Palmcronas svar där han varnar sin utpressare. Palmcrona förklarar med stort allvar att Björn inte vet vad han har gett sig in i och slutligen vädjar han till honom att skicka fotografiet innan det är för sent.

Joona dricker lite vatten.

– Hur är tonen i breven, frågar Nathan Pollock snabbt. Du säger att den är allvarlig, men är den aggressiv också?

Joona skakar på huvudet och delar ut kopior av korrespondensen över bordet.

– Jag uppfattar inte breven som aggressiva, bara tyngda av ett stort allvar.

Tommy Kofoed läser breven, nickar, gnider sina koppärriga kinder och antecknar något.

– Vad händer sedan?

– Innan hushållerskan åker hem på onsdagen hjälper hon Palmcrona att fästa en snara i taket.

Petter skrattar till:

– Varför?

– För att han inte kunde det själv efter en ryggoperation, svarar Saga.

– Då så, säger Carlos och drar lite på munnen.

– Nästa dag, vid lunchtid … efter det att posten passerat, tänker vi oss, fortsätter Joona. Så ringer Palmcrona ett nummer i Bordeaux och …

– Det gick inte att spåra numret längre än så, flikar Saga in.

– Numret kan gå till en växel och vidarekopplas till ett helt annat land, en annan världsdel eller tillbaka till Sverige, säger Joona. I vilket fall som helst så rör det sig om ett mycket kort samtal, fyrtiotre sekunder. Kanske lämnar han bara ett röstmeddelande. Antagligen berättar han om fotografiet och vad som står i utpressningsbrevet och förklarar att han förväntar sig hjälp.

– För efter det … några minuter senare, så ringer Palmcronas hushållerska till Taxi Stockholm och förbokar en taxi till klockan två i namnet Palmcrona till Arlanda flygplats. Exakt en timme och femton minuter efter det korta telefonsamtalet ringer telefonen. Palmcrona har redan hunnit ta på sig sin ytterrock och sina lågskor, men går ändå in och svarar. Samtalet kommer från Bordeaux. Det är samma nummer som han själv använde. Detta samtal varar i två minuter. Palmcrona skickar nu ett sista brev till sin utpressare med följande innehåll: Nu är det för sent, både du och jag kommer att dö. Hushållerskan får ledigt, betalar den väntande taxichauffören för framkörningen och åker sedan hem. Utan att ta av sig rocken går Carl Palmcrona in i den lilla salongen, ställer sin väska på högkant, klättrar upp och hänger sig själv.

Det blir tyst kring skrivbordet.

– Men det är inte slutet på historien, säger Joona sakta, för Palmcronas telefonsamtal satte igång någonting … En internationell problemlösare anlitades. En yrkesmördare skickades ut för att sopa igen alla spår och ta hand om fotografiet.

– Hur ofta … jag menar, i Sverige, förekommer en yrkesmördare, säger Carlos med skepsis i rösten. Det måste röra sig om mycket pengar som står på spel för en åtgärd av det här slaget.

Joona ser uttryckslöst på honom:

– Ja.

– I telefon hade Palmcrona antagligen läst upp utpressningsbrevet som innehöll det banknummer som Björn hade angett, säger Saga.

– Det är inte speciellt svårt att spåra någon via ett banknummer, mumlar Verner.

– Ungefär samtidigt som Palmcrona välter väskan befinner sig Björn Almskog på internetcaféet Dreambow, fortsätter Joona. Han går in på sitt anonyma mejlkonto och ser att han har fått två svar från Carl Palmcrona.

– Han hoppas givetvis att Palmcrona har skrivit att han är beredd att betala en miljon för fotografiet, säger Saga.

– Istället möts han av Palmcronas varning och sedan det korta brevet där det står att det redan är för sent, att de kommer att dö båda två.

– Och nu är de döda, säger Pollock.

– Man kan bara gissa hur rädd Björn måste ha blivit, säger Saga. Han är ju ingen van utpressare, han tog bara chansen när han fick den.

– Vad gör han?

Petter ser på dem med gapande mun. Carlos häller upp lite vatten åt honom.

– Björn ångrar sig, bestämmer sig för att skicka fotografiet till Palmcrona, försöker få allt ur världen.

– Men Palmcrona är redan död när Björn skriver till honom och förklarar att han ger sig, att han ska skicka bilden till honom, säger Joona.

– Problemet är att fotografiet hänger på glasdörren hemma hos Penelope, säger Saga. Och hon vet ingenting om utpressningen.

– Han måste få tag på fotografiet utan att avslöja sitt utpressningsförsök för henne, nickar Tommy Kofoed.

– Vi vet inte hur han tänkte förklara för Penelope att bilden var försvunnen, säger Saga leende. Han handlade antagligen bara i panik, ville stryka ett streck över allting, hoppades att det skulle blåsa över medan de gömde sig på båten ute i skärgården.

Joona reser sig och går fram till fönstret och blickar ut. En kvinna bär ett barn i famnen och skjuter en sulky full med matkassar framför sig på trottoaren.

– På morgonen nästa dag tar Penelope en taxi till tevehuset för att sitta i en debatt, fortsätter Saga. Så fort hon är borta tar sig Björn in i hennes lägenhet, rycker åt sig fotografiet, springer till tunnelbanestationen på Slussen, tar ett tåg till Centralen, köper ett kuvert och frimärke på Pressbyrån, skickar brevet till Palmcrona, springer till internetcaféet och skriver ett sista brev till Palmcrona där han berättar att fotografiet är skickat. Björn åker sedan till sin lägenhet, hämtar sin och Penelopes packning och tar sig till sin båt som ligger på motorbåtklubben på Långholmen. När Penelope är färdig tar hon tunnelbanan från Karlaplan och åker förmodligen raka vägen till Hornstull varifrån hon promenerar den sista biten till Långholmen.

– Vid det laget har problemlösaren redan genomsökt Björns lägenhet och startat en brand som totalförstörde hela våningsplanet.

– Men jag har kollat på rapporten … Brandutredaren kom fram till att orsaken var ett bortglömt strykjärn i grannlägenheten, invänder Petter.

– Det stämmer säkert, säger Joona.

– Precis som gasexplosion skulle ha varit brandorsak i Penelopes lägenhet, säger Saga.

– Problemlösarens plan var antagligen att radera alla spår, fortsätter Joona. När han inte hittar fotografiet i Björns lägenhet så bränner han ut den och följer efter Björn till båten.

– För att leta efter fotografiet, fyller Saga i. För att mörda Björn och Penelope och få det att se ut som en båtolycka.

– Vad problemlösaren inte visste var att planerna ändrades i sista sekund och att Penelopes syster Viola följde med på båten.

Joona tystnar och tänker kort på den döda kvinnan på bårhuset. Hennes unga, sårbara ansikte. Det röda märket över bröstkorgen.

– Jag tänker mig att ungdomarna lägger till vid någon ö i Jungfrufjärden utanför Dalarö, fortsätter Joona. Och innan problemlösaren kommer så hinner Penelope gå iland, av en eller annan anledning. När problemlösaren tar sig ombord på Björns båt möter han Viola. I tron att hon är Penelope dränker han henne i en balja och placerar henne på sängen i förpiken. I väntan på Björn letar han antagligen efter fotografiet, och när han inte hittar det förbereder han en explosion på båten. Ni har Erixons rapport på bordet. Här vet vi inte riktigt vad som händer, men på något sätt undkommer Penelope och Björn problemlösaren.

– Och båten med den döda Viola Fernandez överges.

– Vi vet inte hur de flyr, men på måndagen befinner de sig i alla fall på Kymmendö.

Det rycker i Bennys mungipor:

– Hemma hos Ossian Wallenberg? Han var jävligt bra, men passade förstås inte in här i landet lagom.

Carlos harklar sig svagt och häller upp mer kaffe.

– När problemlösaren förstår att han har tappat bort dem tar han sig till Penelopes lägenhet för att leta efter fotografiet, fortsätter Joona utan att röja en min. Jag och Erixon dyker upp och avbryter honom. Det är först i det ögonblicket, då jag konfronteras med honom som jag verkligen förstår att vi har att göra med en grob, en problemlösare av internationell klass.

– Han kan antagligen ta sig in i våra system, lyssna på kommunikationen via RAKEL och så vidare, säger Saga.

– Var det därför han hittade Björn och Penelope ute på Kymmendö? frågar Petter.

– Vi vet inte, svarar Joona.

– Han handlar i alla fall mycket snabbt, säger Saga. Antagligen återvänder han till Dalarö för att leta efter Penelope direkt efter konfrontationen med Joona och Erixon i lägenheten.

– Han är alltså redan på plats när jag talar med sjöpolisen, säger Petter, lutar sig fram över bordet och rättar till papperet med dagordningen.

– Vad händer? frågar Carlos.

– Rekonstruktionen är bara påbörjad, säger Petter. Men på något sätt kapar han sjöpolisens stridsbåt, dödar Lennart Johansson och Göran Sjödin, åker till Kymmendö, dödar Björn Almskog och Ossian Wallenberg, spränger polisbåten, förföljer Penelope och skjuter ner räddningstjänstens helikopter.

– Och försvinner, suckar Carlos.

– Men på grund av Petter Näslunds skickliga ledning kan Penelope Fernandez räddas, säger Joona och ser hur Pollock intresserat vänder sig mot Petter.

– Det exakta förloppet ska givetvis utredas i detalj, säger Petter med en bisterhet i rösten som inte på något vis förmår dölja hans förtjusning över berömmet.

– Det kommer att ta en jävla tid, ler Kofoed glädjelöst.

– Men fotografiet då? Det måste ju ändå betyda någonting, säger Carlos.

– Det är bara ett jävla fotografi, suckar Petter.

– Sju personer har dött på grund av det, säger Joona allvarligt. Och fler kommer antagligen att dö om vi inte …

Joona tystnar och blickar ut genom fönstret.

– Fotografiet är kanske som ett lås som behöver en nyckel, säger han.

– Vad då för nyckel? frågar Petter.

– Fotografen, säger Saga.

– Penelope Fernandez, är det hon som är fotografen? undrar Pollock.

– Det skulle förklara jakten på henne, utbrister Carlos med lite för hög röst.

– Visserligen, säger Saga dröjande.

– Men? frågar Carlos.

– Vad talar emot det? frågar Benny.

– Att Joona inte tror att Penelope är fotografen, säger Saga.

– Men vad fan, nästan skriker Petter.

Carlos stänger munnen hårt, blickar i bordet och är klok nog att håll tyst.

– Penelope befinner sig givetvis i ett chocktillstånd, så vi vet inte ännu vad hon har för roll, säger Saga.

Nathan Pollock harklar sig och skickar runt kopior på Carl Palmcronas testamente.

– Palmcrona har ett konto i en bank på Jersey, berättar han.

– Skatteparadiset, nickar Petter Näslund och tar ut snuset under läppen. Han torkar av tummen mot bordet utan att notera Carlos trötta blick.

– Kan man se vilka tillgångar han har på kontot? frågar Verner.

– Det finns inga möjligheter att få tillträde till hans transaktioner, säger Joona. Men enligt hans eget testamente så rör det sig om nio miljoner euro.

– Hans ekonomi har varit ganska dålig och det går inte att förstå hur han skulle ha kunnat tjäna summor av det här slaget lagligt, säger Pollock.

– Vi har varit i kontakt med Transparency International, som är den globala organisationen som kämpar mot korruption, men de har ingenting på Carl Palmcrona eller på någon annan på ISP, inte en antydan.

– Tillgångarna testamenteras till en sextonårig pojke vid namn Stefan Bergkvist som visade sig vara Palmcronas son, en son som han aldrig träffat … men sonen omkommer i en brand i Västerås bara tre dagar efter Palmcronas självmord.

– Pojken får aldrig veta vem hans riktiga far är, lägger Saga till.

– Enligt den preliminära polisrapporten rör det sig om en olycka, säger Carlos.

– Ja, men är det någon som tror att elden som dödade Carl Palmcronas son tre dagar efter självmordet är en tillfällighet? frågar Joona.

– Hur skulle det kunna vara det, säger Carlos.

– Men det här är ju helt sjukt, säger Petter med röda kinder. Varför skulle någon mörda hans son som han inte ens träffat själv?

– Vad fan handlar det här om? frågar Verner.

– Palmcrona återkommer hela tiden, säger Joona och knackar med fingret på den leende mannen på bilden. Han är med på fotografiet, han utsätts för utpressning, han hittas hängd, hans son dör och han har nio miljoner euro på ett konto.

– Pengarna är intressanta, säger Saga.

– Vi har ju tittat på hans liv, säger Pollock. Han har ingen annan familj, inga intressen, håller inte på med investeringar, aktier eller …

– Om det stämmer att de här pengarna finns på hans bankkonto så måste intäkterna på något sätt vara kopplade till hans position som generaldirektör på ISP, säger Joona.

– Han kan ha ägnat sig åt insideraffärer via bulvaner, säger Verner.

– Eller trots allt tagit emot mutor, säger Saga.

– Follow the money, viskar Pollock.

– Vi måste prata med Palmcronas efterträdare, Axel Riessen, säger Joona och reser sig upp. Om det finns några konstigheter bland Palmcronas beslut så borde han ha hittat dem vid det här laget.