Paganinikontraktet

64 Hissen ner

Kriminalkommissarie Joona Linna befinner sig i sitt rum på Rikskriminalen. Han sitter vid skrivbordet och läser Carl Palmcronas levnadsbeskrivning. I en fem år gammal anteckning berättar Palmcrona hur han reser till Västerås för att vara med på sonens skolavslutning. Han hade stått på avstånd när alla samlades med paraplyer i regnet på skolgården och sjöng psalmen Den blomstertid nu kommer. Palmcrona beskrev sonens vita jeans och vita jeansjacka, hans långa blonda hår och att pojken hade ”ett drag över näsan och ögonen som fick mig att börja gråta”. Han hade kört tillbaka till Stockholm och tänkt att sonen var värd allt han gjort dittills och allt han skulle komma att göra.

Telefonen ringer och Joona tar omedelbart emot samtalet. Det kommer från Petter Näslund som sitter i ledningsbussen på Dalarö.

– Jag har precis varit i kontakt med helikopterflottiljens grupp, berättar han med uppjagad röst. De flyger just nu tillbaka över Erstaviken och de har med sig Penelope Fernandez.

– Hon lever? frågar Joona och känner hur han fylls av lättnad.

– Hon simmade rakt ut i havet när de hittade henne, förklarar Petter.

– Hur mår hon? Mår hon bra?

– Det verkar så – de är på väg mot Södersjukhuset.

– Det är för farligt, säger Joona abrupt. Flyg henne hit till polishuset istället – vi hämtar ett läkarteam från Karolinska.

Han hör Petter säga till någon att kontakta helikoptern.

– Vet du någonting om de andra? frågar Joona.

– Det är totalt kaos. Vi har förlorat folk, Joona. Det här är inte klokt.

– Björn Almskog? frågar Joona.

– Han har inte påträffats, men … det går inte att få fram några uppgifter, vi vet ingenting.

– Är förövaren försvunnen?

– Vi tar honom snart, det är en liten ö. Vi har våra killar från insatsstyrkan både på marken och i luften, vi har båtar från kustbevakningen och sjöpolisen är på väg.

– Bra, säger Joona.

– Du tror inte att vi tar honom?

– Om ni inte tog honom direkt så är han nog borta.

– Är det mitt fel?

– Petter, säger Joona lugnt och mjukt, om du inte hade handlat så snabbt som du gjorde så hade Penelope Fernandez varit död … och utan henne skulle vi inte ha någonting, ingen länk till fotografiet, inget vittne.

En timme senare undersöker två läkare från Karolinska sjukhuset Penelope Fernandez i ett skyddat rum rakt under Rikspolisstyrelsens hus. De lägger om hennes skador och ger henne lugnande medicin och tillskott av näring och vätska.

Petter Näslund meddelar rikskriminalchefen Carlos Eliasson att kvarlevorna efter de båda kollegorna Lennart Johansson och Göran Sjödin har identifierats. Ytterligare en kropp har påträffats bland spillrorna från polisbåten, antagligen kvarlevorna efter Björn Almskog. Ossian Wallenberg har hittats död utanför sitt hus och dykare är nu på väg till platsen där sjöräddningens helikopter störtade. Petter förklarar att han förutsätter att samtliga tre ombord har omkommit.

Polisen har inte fått tag på förövaren, men Penelope Fernandez lever.

Man sorgflaggar på halv stång framför polishuset och länspolismästare Margareta Widding och rikspolischef Carlos Eliasson håller en dämpad presskonferens i pressrummet innanför glasväggarna på bottenplanet.

Kriminalkommissarie Joona Linna deltar inte i mötet med journalisterna, istället tar han och Saga Bauer hissen ned till den understa våningen för att träffa Penelope Fernandez med hopp om att få svar på gåtorna, få veta orsakerna bakom allt som har hänt.