Paganinikontraktet

21 Säkerhetspolisen

Säkerhetspolisens huvudkontor ligger på tredje planet i det stora polishuset med ingång från Polhemsgatan. En visselpipa hörs från häktets rastplats som är placerad på taket till samma byggnad. Chefen för avdelningen för säkerhetsåtgärder heter Verner Zandén. Han är en lång man med spetsig näsa, små, kolsvarta ögon och en mycket djup basröst. Han sitter med benen brett isär på en kontorsstol bakom sitt skrivbord och håller upp en lugnande hand. Blekt ljus faller in genom det lilla fönstret mot innergården. Det doftar damm och varma glödlampor. I detta ovanligt trista rum står en ung kvinna som heter Saga Bauer. Hon är kommissarie och har specialiserat sig inom gruppen för kontraterrorism. Saga Bauer är bara tjugofem år, har gröna, gula och röda tygband inflätade i sitt långa, blonda hår. Hon ser ut som ett skogsrå, alltid mitt i ljusstrimman i en skogsglänta. Hon bär en grovkalibrig pistol i ett axelhölster under en öppen träningsjacka med luva och tryck från Narva boxningsklubb.

– Jag har lett hela insatsen i mer än ett år, vädjar hon. Jag har spanat, jag har ägnat helger och nätter …

– Men det här är något annat, avbryter chefen leende.

– Snälla, snälla … Du kan inte bara köra över mig igen.

– Köra över? En tekniker från rikskrim är allvarligt skadad, en kommissarie blev attackerad, lägenheten kunde ha exploderat och …

– Jag vet det, jag måste dit nu …

– Jag har redan skickat Göran Stone.

– Göran Stone? Jag har jobbat här i tre år, jag har inte fått slutföra någonting, det här är mitt expertområde. Göran kan ingenting om det här …

– Han gjorde bra ifrån sig i kulvertarna.

Saga sväljer hårt innan hon svarar:

– Det var också mitt fall, jag hittade länken mellan …

Verner invänder allvarligt:

– Men det blev farligt och jag anser fortfarande att jag gjorde rätt.

Hon blir helt röd om kinderna, slår ner blicken, samlar sig och försöker tala lugnt.

– Jag klarar av det här, det är faktiskt det här jag utbildades för …

– Ja, fast nu har jag gjort en annan bedömning.

Han drar i sin näsa, suckar och lägger upp fötterna på papperskorgen under skrivbordet.

– Du vet att jag inte är resultatet av någon jämställdhetsplan, säger Saga långsamt. Jag har inte kvoterats in, jag var bäst i min grupp på alla test, jag var bäst någonsin på prickskytte, jag har utrett tvåhundratio olika …

– Jag är bara rädd om dig, säger han svagt och möter hennes klarblå ögon.

– Men jag är ingen docka, jag är ingen prinsessa eller älva.

– Men du är så … så …

Verner rodnar häftigt och lyfter sedan händerna i en hjälplös gest:

– Okej, vad fan, då säger vi det, du leder förundersökningen, men Göran Stone är med, han håller koll på dig.

– Tack, säger hon med ett lättat leende.

– Men det är ingen lek, kom ihåg det, säger han med sin basröst. Penelope Fernandez syster är död, avrättad, hon är själv försvunnen …

– Och jag har sett en ökad aktivitet bland flera av de vänsterextrema grupperna, säger Saga. Vi undersöker om Revolutionära Fronten ligger bakom stölden av sprängmedel i Vaxholm.

– Det viktiga är förstås att ta reda på om det föreligger några omedelbara hot, förklarar Verner.

– Just nu är radikaliseringen ganska brant, fortsätter hon lite för ivrigt. Jag var precis i kontakt med Dante Larsson på MUST och han säger att de räknar med sabotage under sommaren.

– Men nu koncentrerar vi oss på Penelope Fernandez, ler Verner.

– Självklart, säger Saga snabbt. Självklart.

– Den tekniska undersökningen är ett samarbete med rikskrim men i övrigt så ska de hållas utanför.

Saga Bauer nickar och väntar en stund innan hon ställer sin fråga:

– Kommer jag att få slutföra den här utredningen? Det är viktigt för mig, för att …

– Så länge du sitter kvar i sadeln, avbryter han. Men vi har ingen aning om var det här slutar, vi vet inte ens var det börjar.