Paganinikontraktet

19 Ett vågigt landskap av aska

Kriminalkommissarie Joona Linna går uppför trapporna, stannar och står alldeles stilla och blickar in i ett svart rum. Golv, väggar och tak är förkolnade. Stanken är mycket skarp. Av de innerväggar som inte är bärande återstår nästan ingenting. Svarta stalaktiter hänger från taket. Förkolnade stumpar av reglar sticker upp ur ett vågigt landskap av aska. På vissa ställen ser man rakt ner genom trossbotten till rummen under. Det är inte längre möjligt att avgöra vilken del av våningsplanet som Björn Almskogs lägenhet utgjorde.

Grå plast är spänd framför de tomma fönsteröppningarna mot sommardagen och en grön fasad på andra sidan gatan.

Att ingen människa skadades vid branden på Pontonjärgatan 47 berodde på att de flesta befann sig på sina arbeten när den utbröt.

Fem över elva kom det första samtalet till larmcentralen och trots att brandstationen på Kungsholmen ligger mycket nära huset var förloppet så våldsamt att fyra lägenheter hann totalförstöras.

Joona tänker på samtalet med brandundersökaren Hassan Sükür. Han hade använt sig av SKL:s näst högsta grad på utlåtandeskalan när han förklarade att resultaten talade starkt för att branden hade börjat hemma hos Björn Almskogs åttioåriga granne Lisbet Wirén. Hon hade gått till närbutiken för att byta en liten vinst på en trisslott till två nya lotter och kunde inte minnas om hon glömt strykjärnet på. Brandförloppet hade varit mycket snabbt och allt tydde på att den hade uppstått i hennes vardagsrum vid resterna från ett strykjärn och en strykbräda.

Joona blickar runt mellan de svarta lägenheterna på våningsplanet. Av rummens möbler återstår endast enstaka, förvridna metalldelar, resterna av ett kylskåp, en sängstomme, ett sotigt badkar.

Joona går ner igen. Väggarna och taket i trapphuset är rökskadade. Han stannar till vid polisens avspärrningsband, vänder sig om och blickar upp mot det svarta igen.

När han böjer sig under plastbanden ser han att brandundersökarna har tappat några DUO-påsar på golvet, påsar som används för att tillvarata flyktiga ämnen. Joona fortsätter förbi den grönmarmorerade entrén, ut genom porten mot gatan, börjar gå i riktning mot polishuset, tar upp telefonen och ringer Hassan Sükür igen. Hassan svarar snabbt och sänker sedan ljudet på radion.

– Har du hittat spår efter brännbara vätskor? frågar Joona. Du hade tappat några DUO-påsar i trappan och jag tänkte …

– Alltså, det är så här, att om någon häller ut tändvätska så är det förstås den som brinner upp först …

– Jag vet, men det som …

– Men jag … jag brukar ändå hitta spår, fortsätter han. För ofta rinner det ner i sprickor mellan golvplankorna, hamnar i trossbotten, i glasullen eller under trossbottenskivan som kanske klarat sig.

– Men inte här? frågar Joona medan han fortsätter nedför Hantverkargatans backe.

– Ingenting, svarar Hassan.

– Men om man känner till var spår av tändvätskan kan samlas så är det möjligt att undvika upptäckt.

– Självklart … jag skulle aldrig begå ett misstag av det slaget om jag var pyroman, svarar Hassan glatt.

– Men du är övertygad om att strykjärnet orsakade branden i det här fallet?

– Ja, det var en olyckshändelse.

– Så du har lagt ner utredningen? frågar Joona.